Då var det torsdag igen och jag har gjort helg från jobbet. Dagarna går så sjukt fort nu när man jobbar.
Nästa vecka är det dax att gå upp i tid, och det känns fortfarande bra. Lägga in lite träningstid också så att kroppen orkar med.

Om några veckor kommer jag även att börja jobba fredagar, kommer nog kännas konstigt i början men det ska nog gå bra det också. Jag är positiv för jag vill ju faktiskt gå framåt och inte stå och trampa i samma gamla lera hela tiden. Sen om det blir bakslag så får man väl ta det då, men framåt ska jag så är det bara.

Nu idag har jag dammsugit och dammat lägenheten, ska även torka golven hade jag tänkt (när lilltjejen somnat) just nu ligger hon och småpratar i sin säng, får väl se om hon tänker somna snart.

Håller även på att tvätta, denna eviga tvätt.

Sen ska jag mysa ner mig med en kopp te i soffan.

Jo just ja, lilltjejen har börjat bli lite småledsen nu när jag lämnar henne på dagis. Idag började hon toktjuta så fort jag sa hej då. Lillhjärtat.
Jag vet ju däremot att det går över, så det känns onödigt att ringa och kolla. Dessutom ringer ju dom mig om det skulle vara så att det inte funkar alls. Jag litar på dom helt enkelt. Det skulle ju i så fall vara för min skull jag skulle ringa då men som sagt så vet jag ju att det går bra.

Håller tummarna för att det bara är ett litet bakslag och att hon kommer att sluta gråta när jag lämnar henne innan jag åker iväg. Vill ju inte göra saker värre (även om det faktiskt kan bli bättre då också, när någon annan hämtar och lämnar alltså)

Nä, nu somnade skrotfia så jag ska ta och sätta fart. Torka golv, diska, vattna blommor och slänga i en till maskin tvätt.

Appropå inget, en tanke som slog mig. Gud vad somliga bara klagar hela tiden, på facebook, i bloggar, på msn, har dom inget roligt att skriva? Visst att man måste få klaga men hela tiden? är det verkligen så hemskt? Händer det verkligen inget roligt alls?

Att gnälla ibland är mänskligt, men när det enbart står negativa saker dag efter dag, vecka efter vecka...

Fast å andra sidan skriver ju somliga ungefär som att dom bodde i ett rosa fluff-fluffland precis som att dom måste övertyga omvärlden att dom är lyckliga och har det så bra...

Lite intressant det där tycker jag, hur människor framställer sig själva... Sen har vi ju dom som verkligen skriver ut allt också och inte lämnar något privatliv utanför...

Som sagt, intressant...

Nu var det några dagar sen jag skrev igen. Haft lite fullt upp bara.

Idag har jag haft möte med FK och arbetsförmedlingen, så från och med nästa vecka ska jag försöka gå upp i tid. Känns rätt okej faktiskt. Nu gäller det bara att köra igång med träningen igen så att jag orkar och inte går av av smärta.

Visst jag äter ju fortfarande värktabletter varje dag men inte lika mycket som förut, och tränar jag så tror jag att jag kommer att klara av det, kanske inte heltid men målet är i alla fall 75-80%

Annars flyter livet på, lilltjejen sover nu och när hon vaknar ska vi iväg till dagis. Sen till veckan är det som sagt träning som gäller igen, på fasta tider så att det blir av. BodyPump tisdag och torsdag är det tänkt. Sen ska jag försöka klämma in ett pass på helgen också.

Ikväll jobbar jag till kl sex, pappa skulle hämta lilltjejen på dagis vid fyra. Imorgon blir det en ridtur efter jobbet, om det inte spöregnar förstås. Appropå regn så måste jag gå på jakt efter ett regnställ, mitt är på tok för stort. Kanske dax att börja se sig om efter vinterjacka också? eller så får det vänta till efter resan i oktober för just nu går alla pengar jag kan stoppa undan till fickpengar, här ska shoppas :D

Jag har ju fastnat lite i orkidéeträsket. Jag älskar orkidéer och jag har börjat ta hand om dom på rätt sätt också. Än så länge har jag bara brudorkidéer (phalenopsis eller vad dom nu heter) dom är ju billigast och finns överallt. Men jag är mer och mer sugen på att skaffa nån lite mer speciell också.

I alla fall, min ena orkidée ser lite väl vildvuxen ut. Dels har det kommit en ny stängel, och på den stängeln har det kommit ytterligare en. Såhär ser den ut:

Det är dessutom knoppar på båda grenarna

Sen kommer det även en ny stängel. Orkidéen var tvåstänglad från början men är påväg att bli fyrstänglad nu. 

Och sen på båda dom gamla stänglarna kommer det en utväxt. Sen om det är blommor som kommer eller om det bara kommer att bli blad och rötter vet jag inte. 

Har även en orkidée som förökat sig, det började växa blad och rötter på ena stängeln. Så den är omplanterad. Har även en med jättestora knoppar på nu som jag hoppas kommer blomma snart, och en håller på att gå från tvåstänglad till tre.

Jag kanske har för lite spänning i livet när jag tycker det är lite spännande att se hur och när orkidéerna kommer att börja blomma :P. Dom verkar ju trivas i alla fall.

Idag ringde svärmor och undrade om vi ville komma på lunch, självklart ville vi det. Vi åkte först en sväng på kappahl, köpte jeans till mig själv eftersom att jag lagt undan 3 par nu som blivit för stora och så fick lilltjejen ett par röda joggingbyxor. Köpte även 2 par trosor till mig själv då jag har börjat slänga eftersom där också. Allt jag brukar använda är ju fan för stort nu, och det som legat i en låda i många är tycker jag fortfarande känns lite för litet, jag vill inte ha supertajta tröjor längre.

I alla fall så gosade lilltjejen med sin bästis bullen.

Lilltjejen är så go med den kissen, klappar så snällt och lägger huvudet emot henne för att typ kramas. Bullen bara ligger kvar och myser. 
Eftersom att vi inte har några djur själva så är det bra att folk runt omkring oss har djur, så att lilltjejen får lära sig hur man behandlar djur. 

Jag önskar att Rocky hade funnits med oss, han hade varit perfekt. Imorgon är det 16 månader sen han fick somna in och ibland så känns det som att jag saknar honom mer och mer för varje dag som går... Bästaste Rocky...

Såg även uppdateringen jag gjorde på facebook för exakt ett år sen. Då var jag nyopererad. Dom plockade ju bort gallan på mig efter att jag legat i gallstensanfall flera gånger och jag inte kunde äta nånting alls som inte utlöste ett anfall (inte ens ris) i flera dagar levde jag på vatten och små små tuggor av nån riskaka då och då. Som tur var fick jag morfin och kramplösande som jag skulle ta, till sist fick jag ta det varje dag i förebyggande syfte då jag hade anfall varje gång jag inte tog tabletterna. Jag hade faktiskt helt glömt bort det, att jag hade det så den sommaren. Anfallen började ju när lilltjejen var en månad gammal.

Nä, nog babblat om det...

Idag ändrade jag om mina arbetstider lite, ska till tandläkaren och istället för att åka ifrån så började jag tidigare. Dessutom blir jag totalt paj i käken efter att dom varit där så jag behöver nog åka hem direkt och fylla på med värkisar.

Lämnade skruttfia på dagis kvart över elva, hade lite ärenden innan jobbet (jobbärenden alltså) Trodde att jag skulle få stressa ihjäl mig men jag hann gott och väl.

Åkte direkt från dagis till TeWe's för att köpa en räksallad (dom har lätt dom bästa salladerna i stan) sedan vidare till banken och efter det till pappershuset. 20 i tolv var jag på jobbet, jag börjar tolv.

Så då tänkte jag att jag skulle sätta mig ner, dricka lite kaffe och skriva ett inlägg innan jag kör igång med allt. Försöka få bort den här jävla huvudvärken jag har haft i flera dagar.

Nä, nu ska jag ta och sätta igång med jobbet.

Lilltjejen sover sen halv åtta, N jobbar och jag kör tre kronormaraton. Lite nostalgi som sagt. Jag missade bara ett enda avsnitt när det gick på tv, avsnittet då Bimbo dog (såklart) så nu ska jag banne mig se det.

Eftersom att N jobbar blev det soppa till middag, orka laga mat när man slutar kl fem, ska hämta lilltjejen på dagis, och sen åka hem. Det blir ju inte middag förän runt halv sju om jag ska ställa mig och laga mat. Så då blev det soppa som jag hade fryst in.

Stackars lilltjejen var sist ut på dagis idag, alla andra barn hade åkt hem halv fem men hon verkade inte brydd. Hon hade lekt alldeles själv på gården i 40 minuter, inte ens hennes vanliga fröknar var där utan en från en annan avdelning, men det brydde hon sig heller inte om. Bästaste tjejen. Jag fick en stor kram när jag kom sen har vi myst hela kvällen tills det var dax att sova.

Imorgon skulle svärmor hämta henne, det är lite pusslande när man jobbar sent.

Tack för era kommentarer angående före och efterbilderna. Det värmer. Det är väl bara jag som kanske borde inse att jag måste jobba lite med självkänslan också och inte bara det yttre ;)

Huvudsaken är att jag mår bra, och att jag trivs med mig själv.

Det sjuka är ju att det känns som att jag egentligen inte presterat så mycket, jag har helt enkelt bara hållit en diet. Fast det kanske är prestation i sig, att inte falla för frestelserna.

För helt ärligt, jag älskar fortfarande chips och coca cola. Jag älskar skräpmat. Hade det varit nyttigare så hade jag nog levt på det ;) Men ibland får man ge sig fan på nånting, och låta bli helt enkelt för att nå ett mål.

Jag har inget sötsug, men jag har chips och skräpmatssug :P 

Det svåra blir när jag nått det slutliga målet (eftersom att jag vill ner liiite lite till) Då man känner att man kan unna sig ibland. Det blir nog den riktiga utmaningen. För ibland måste man få unna sig, men jag får väl lära mig att köpa en ½ liter coca cola eller en burk istället för 2 liter varje helg :P

Tack i alla fall!