Idag har jag en riktig tröttdag. Slutade jobba för inte så länge sen, haft rätt fullt upp idag så det var skönt att komma hem till en tyst lägenhet (i nån minut till innan lilltrollet kommer, men det är underbart det med)

Igår körde jag ett träningspass igen efter ca 3 veckors uppehåll. Grymt skönt var det. Måste komma igång igen, bara måste. Vikten går neråt igen, tjohooo... sakta men säkert även om jag föll dit på en bit choklad idag ;)

Annars då? jotack, hösten är på ingång och det märks på humöret. Jag vill ingenting förutom att dra täcket över huvudet och sova vidare, sova bort hela dagarna. Men det blir ju lite svårt så man får helt enkelt ta sig i kragen och göra det bästa av situationen.
I lördags åkte vi flotte i alla fall, det var ju lyskväll. Grillade korv och hade det mysigt.

Till helgen är det höstcruisingen (har jag för mig) funderar på om jag ska försöka haka på nån och dricka lite vin då, om nån ska ut. Behöver det känner jag.
Sen helgen efter det är det marknad och då är sommaren slut på riktigt. Ändå älskar jag hösten, eller jag älskar alla årstider för alla årstider har sin charm även om det varit sjukt mycket snö de senaste två vintrarna så har jag njutit. Dessutom är jag en sån där dum jävel som småflinar medans jag skottar snö :P men det kanske är för att vi inte behöver skotta så mycket, jag behöver mest bara skotta fram bilen och kanske lite framför bron sen gör traktorn resten. Kan ju kanske bero på det ;)

Nä, nog talat om vintern. Jag ska suga åt mig minsta lilla sensommarsol bara jag får chansen.

Vissa människor slutar aldrig förvåna mig.
Det är ju faktiskt som så att jag har erbjudit mig att komma och hälsa på (eftersom att jag har både bil och körkort så slipper personerna i fråga krångla med buss) men just då passade det inte, bad dom då höra av sig när det passade så kunde jag i alla fall komma förbi på en kopp kaffe. Men sen hörde jag inget mer.

Då tänker inte jag tjata, jag tänker inte tigga och be om att få komma och hälsa på. Har jag erbjudit mig och sagt "hör av dig när du har tid" så får väl människorna göra det.
Att sedan sitta och gnälla att man är ensam och att folk inte hör av sig funkar liksom inte. Jag har hört av mig men fick inget gensvar, då lägger jag ner (man vet ju inte, dom kanske inte vill ha besök av mig ens :P)

Visst sen kanske inte tiderna passar men då har man i alla fall försökt att få ihop en dejt, och som sagt, försöker man hitta en passande tid så sitter man ju inte hemma och gnäller.

Sen är jag väl medveten om min tjurskallighet, men som sagt, jag tänker inte tjata, har jag hört av mig och inte får nåt gensvar överhuvudtaget så lägger jag ner, jag är ju lite paranoid av mig och får för mig att folk kanske inte vill umgås med mig. Men helt ärligt, gnäll inte över att du är ensam om folk försöker få kontakt med dig men det är du själv som inte ger nåt tillbaka.

Idag sov lilltjejen rätt länge, eller ja till halv åtta ungefär. Jag hann kliva upp och fixa i ordning mig innan vilket resulterade i att vi inte behöver stressa den här morgonen. Skönt. Jag är ju som bekant en fruktansvärd tidsoptimist.

Igår var jag ute och red en sväng med syrran, underbart. Mackapären var pigg och glad som alltid, fast han såg lite trött ut först men sen blev det fart på gamla gubben. Ymmé (syrrans vackra svarta springare) var otroligt duktig även fast vi gick förbi en maskin i skogen som höll på att fälla och kvista av träd. Det tar sig.

Idag jobbar jag 5 timmar sen har jag helg. Veckan har gått otroligt fort tycker jag. Sen ska det handlas, fixas middag till familjen och sen ska lägenheten få sig en städomgång. Det behövs. Jag vill alltid ha städat när helgen kommer, känns bäst så.

Lilltjejen trivs fortfarande på förskolan och jag är så himla nöjd. Jag har fullt förtroende för dom som jobbar där och allting känns så jävla bra. Visst det kan ju komma bakslag men än så länge vinkar hon glatt hej då och ger mig en puss innan hon skyndar iväg för att leka med dom andra barnen.

Fast hemma är det pappas leksaker som är roligast såklart och ska jag vara helt ärlig så tycker jag likadant ;)

Fast åsa tyckte nog att den var roligast av alla, tycker att damen ska masa sig upp hit så vi kan ut och åka hjuling hon och jag...

Nä, nu läre jag klä på lilltjejen så att vi kan bege oss till förskolan.

I natt har lilltjejen sovit oroligt, hon är ju lite vild av sig och klättrar på allt möjligt här hemma och igår föll hon ner från en köksstol och fick en liten bula. Antar att hon kanske hade lite ont i huvudet eller ont just på bulan. Man vet ju själv hur ont bulor gör om man ligger på dom.

Men idag har hon varit sig själv ändå, pigg och glad. Jag börjar jobba kl två idag så hon är hemma med mig fram tills halv två ungefär. Gjorde ett försök till att träna efter två veckors uppehåll men lilltjejen tyckte att jag var lite tråkig och sprang mellan benen på mig (eller rättare sagt kröp, jag har för korta ben för att hon ska kunna gå imellan :P) Det känns som att jag fortsättningsvis får flytta träningen till kvällstid då hon lagt sig.

Vi har även påbörjat höstfixet på gården. Tömt ur poolen (OM det nu skulle bli jättevarmt i september får vi väl åka nånstans och bada då) och slängt ur blommorna i krukorna som har drunknat i regnet. Flyttade murgrönan till andra krukor och planterade om de blommor som fortfarande levde.

Min största fundering nu är vart vi ska göra av alla hennes leksaker på gården nu i vinter, fast förhoppningsvis så blir ett förråd ledigt när det blir lite mer klart här hemma.

Appropå det så har jag varit så sjukt less den senaste tiden, jag har varit hemma för mycket och då ser man allting. Plus att det blir så jävla mycket skitigare hemma när man är hemma hela dagarna. Så det var faktiskt skönt att komma iväg till jobbet. Och framförallt var det betydligt skönare att komma hem  efteråt än innan.

Lilltjejen verkar trivas som fisken i vattnet på förskolan. Igår vinkade hon glatt och gav mig en puss innan jag skulle åka. Sen hade hon lekt, ätit och sovit. Hon får mycket beröm att hon är så glad och bra (just det bra, inte duktig) på att leka själv, hon tultar på i sin egen takt och roar sig på sitt sätt.

Nä, nu läre jag skynda på lite om jag ska hinna fixa till mig, byta om, hänga tvätt, köra en till tvättmaskin (kört två idag redan) och även fixa nån matlåda till jobbet. Morgondagens matlådor är redan färdiga. Skönt. Jag slutar sex idag så då ska jag hem och kramas med lilltjejen innan hon ska sova...

Sometimes we all fall apart
When life forgets just how to sing along.

Såhär trött är man vid lunchen dag 3 på förskolan:

På måndag ska jag lämna lilltjejen helt själv, lite blandade känslor men det kommer nog att gå bra.
Själv ska jag gå till jobbet för första gången på 18 månader (jag var ju sjukskriven 2 månader innan lilltjejen kom) Blandade känslor där med, men både jag och lilltjejen behöver komma bort ifrån lägenheten. När man bor lite provisoriskt som vi gör blir man lätt irriterad på att allt inte fungerar som det ska, eller fungerar gör det väl men sakerna ligger inte där dom ska ligga, jag har t.ex två olika skafferier och allt står huller om buller. Men snart så blir det nog lite mer ordning.
 

Inhandlade lite kläder till lilltjejen igår. Det behövs ju lite nytt nu när hösten är på ingång och lilltjejen kommer att leka med alla andra barn på förskolan.

Detta set kunde jag bara inte låta bli. Små minimonster passar lilltjejens personlighet ;)

Långärmade tröjor går alltid åt.

Kikade även på ett regnställ då det hon har är för stort. Blev ett par svarta byxor än så länge. Stör mig på att de flesta är antingen blå, rosa eller röda, om man inte går på en sportaffär och köper dyra regnkläder då förstås. Men som sagt, hittade ett par svarta byxor så nu ska jag bara leta nån jacka till dom.

Sorry för min frånvaro här på bloggen. Lilltjejen skolades in på förskolan tisdag till torsdag. Jag har hela veckan försökt få in i min hjärna att det inte heter dagis längre utan förskola, det är svårt att lära gamla hundar sitta tydligen för alla säger dagis och förskolepersonalen ser lika besvärade ut varje gång. Dagisfröken fick man absolut inte säga...

I alla fall så har det gått jättebra, lilltjejen sket fullständigt i mig och älskade alla grejer som fanns att leka med där. Det är först nu vi märkt av att hon ändå är lite påverkad, hon är klängigare än vanligt och väldigt mammig. Igår ville hon inte sova utan skulle sitta i mitt knä hela tiden, hon som aldrig har varit mammig. Men sånt kan ju komma nu.

Men det känns i alla fall som att vi valt rätt förskola, dels ligger dom längst fram i kommunen i hela den där genuskarusellen. Jag själv är inte sådär superinsatt i det men förstår principen och dels så får inte barnen höra att dom är duktiga eller har fina kläder. Istället för att t.ex säga "vad duktig du är som ställer upp stövlarna på skohyllan" så säger dom "vad bra att du ställde upp stövlarna så att ingen snubblar på dom"

Hela det där med att alltid säga att barn är duktiga på något är inte bra, visst nån gång ibland kanske men inte hela tiden. Jag vill inte att lilltjejen ska känna att hon hela tiden måste prestera något för att duga till. Jag vill ta bort den där duktighetsstämpeln som så många föräldrar sätter på sina barn.

Och apprpå det så har jag ett boktips till er föräldrar, en bok som alla föräldrar borde läsa.

En otroligt bra bok med bra exempel tagna ur verkliga livet. En handbok för föräldrar om hur man har möjlighet att ge sina barn bättre självkänsla och självförtroende.

Läs den!! (dessutom kostar den typ 40kr på adlibris)