Boken jag läser nu för andra gången är så jävla bra, av vad jag upplevt och sett så stämmer allt det som står. Om hur barn blir när dom blir kränkta under sin uppväxt, om hur självförtroendet och självkänslan trycks ner till obefintlighet.
Nu menar jag inte bara uppenbara kränkningar utan även när föräldrar talar om för barn att dom inte kan, eller bara ord som "hur många gånger ska jag behöva tala om för dig..." just den meningen talar om för barnen att dom inte förstår något, att dom inte fattar nånting. Det tär på barnets självförtroende.

Det står även att barn alltid samarbetar, ibland sammarbetar dom bara för mycket. Dom kan även samarbeta rättvänt eller spegelvänt. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

T.ex en mamma som är jätteorolig för att lämna ifrån sig sitt barn till dagis och går hem och gråter får ofta (kanske inte alltid) ett barn som gråter vid lämning eller hämtning. Förälderns oro speglas över till barnet och barnet tar åt sig av det och vet att något är fel.
Sen kan det ju gå i perioder såklart, när barnet inser att mamma faktiskt går så kan det vara nå vecka av gråt och sen går det över.

Jag märker det väldigt väl på lilltjejen, de dagar jag har väldigt ont, mår skit och bara vill gräva ner mig, eller sätta mig i ett hörn och gråta, ja då speglas det över på henne och hon blir ett helt annat barn, hon blir frustrerad, klängig, gnällig och slänger saker (kanske för att jag själv känner att jag sånna dagar helst vill slänga in mig själv i väggen)

De dagar jag mår bättre, har ett inre lugn och känner att livet ändå fungerar, ja då är hon världens snällaste barn som klär på sig utan problem, lyssnar på mig när jag säger ifrån utan bråk och leker snällt med sig själv.
Även om jag själv döljer min frustration så känner hon av det.

Det kan ju även vara så att mammor som går och oroar sig över saker hela tiden får barn som är just gnälliga för att dom känner av mammans inre oro. 

Jag tror att det kan stämma ganska bra.

Däremot är det så jävla jobbigt för mig att läsa vissa kapitel i boken, varför tänker jag inte gå in på men det har satt igång en hel del i mitt huvud. Jag börjar förstå vissa saker nu, varför det är som det är. Det är ett fruktansvärt jobbigt uppvaknande för mig. Det kanske är nu, när jag börjar förstå som jag ska ta tag i saker och bearbeta dom.

Lilltjejen har fått en liten fotölj som går att vika ut till en typ, ja vad ska man kalla det, bädd??
Hon älskar den, viker ut det, ihop den, slänger sig i den, bär runt den och myser i den... Älskade gojänta...

Jo just ja, boken jag läser för andra gången heter "ditt kompetenta barn" skriven av Jesper Juul. En bok jag tycker är obligatorisk för alla föräldrar att läsa för den är så jävla bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att jag ibland gnäller på människor som byter blogg hela tiden, men jag är så jävla less på att inte kunna blogga från mobilen på ett enkelt sätt. Därav bloggtorkan då jag sällan sitter vid datorn utan surfar en hel del från mobilen, dessutom...

Jag gruvar mig lite för abstinensen, sockerabstinensen alltså. När jag började med LCHF var den hemsk, två veckor med extrem huvudvärk och trötthet. Sen när jag åt vanligt ett tag och sen började om med LCHF hade jag ingen abstinens alls. Nu har jag ...

Mamma och Pappa tog lilltjejen på en promenad idag, tanken var att jag skulle göra lite nytta här hemma. Får jag nånting gjort? inte ett jävla skit.Efter att ha somnat halv tre i natt, och sen vaknat av lilltjejens hostningar är jag lite trött idag. ...

Nu var det några dagar sen igen, jag är fortfarande helt matt och slutkörd (känns det som i alla fall) Stormen snuvade mig på min sovmorgon eftersom att N blev utringd för att röja väg. Han fick börja med att röja vägen från oss då två träd vält ner....