Cykeltur i solnedgången...

Behöver jag tillägga att jag älskar kameran på min nya mobil. Den är grym.

Jag har tänkt på en sak. Jag hade en vän en gång i tiden, en väldigt bra vän. Han fanns där för mig när jag var en väldigt trasig själ och försökte stötta mig genom allt. Vi umgicks väldigt tätt och han försökte peppa mig till att nå mina mål, jag var däremot alldeles för trasig då för att ens försöka kämpa så det hela sket sig totalt.

Vi tappade kontakten och han flyttade härifrån. Jag har inte tänkt på honom alls förän nu, jag kom och tänka på häromdagen att det var såhär han ville att jag skulle vara, det var såhär han ville se mig växa. Det var det här han försökte peppa mig till.

På ett sätt så skulle jag vilja träffa honom nu, så att han får se att jag har nått dit jag ville, för det var inte bara han som ville se mig såhär, han försökte peppa mig till att nå mina mål, hans vilja var egentligen min vilja.

Jag har växt så mycket som människa, han ville se mig såhär, pillerfri, påväg ner mot "normalvikt" och början på vältränad. Han ville se mig må bra. 

Han var en bra vän, även fast jag var som jag var så fanns han där, en axel att gråta mot. Men jag förstår att han gav upp, det går inte att försöka peppa någon som själv inte vill. Jag behövde tid helt enkelt.

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, ibland. Dels för att jag lyckades sluta med mina mediciner helt själv och från den ena dagen till den andra, det ledde till att jag fick en knuff i rätt riktning när det gällde viktminskningen. Sen när jag började må bra infann sig viljan att prestera mer, motivationen att gå ner i vikt och efter det kom motivationen till att träna, att bli starkare. Jag är ingen svag trasig själ längre. Jag är stark.

Dagens lunch var kanske inte den bästa, två skivor baconlindad halloumiost sen grillningen igår, två skivor fläskfilé och en proteindrink.

Egentligen är proteindrinkar inge bra för mig, jag byter lätt ut en måltid mot en sån då jag egentligen inte gillar mat, jag tycker det är jobbigt att äta. Dumt jag vet.

Fast å andra sidan så får man ju i sig både fett och proteiner då, vitaminer är det väl dåligt med skulle vara det som är i hallonen då ;)

Jag tycker det är lite småkul sådär när människor påpekar att andra ska sköta sitt och inte lägga sig i, men ändå så är det dom själva som lägger sig mest i vad andra gör och inte gör. 

Dessutom är det oftast sånna människor som anser att dom själva alltid vet bäst.

Vill passa på att säga tack till alla som säger att ni blir inspirerade av mitt LCHF:ande, det får mig att känna att jag vill köra vidare, och pushar mig i rätt riktning.

Det gör så mycket att man får höra positiva saker. Jag har förlängt mitt slutmål nu, jag vill ner till en storlek 36, just nu har jag 38 vilket inte är så stort egentligen men på mig som är så kort ser det stort ut.

Nä 36 tror jag skulle passa mig bra. Vågar man säga att man skulle vilja ner till 26 på jeans? just nu ligger jag nånstans mellan 28-29, vågar man tänka så? Hmm... 27 i alla fall då?

Jag ska försöka knäppa lite kort så ni får se fler före- och efterbilder. Jag kan knappt tro att det är jag när jag ser gamla kort på mig själv.
Jag trivs mycket bättre i min kropp nu, jag trivs bättre i mina kläder, jag känner mig piggare och betydligt friskare.

Många frågar dock om jag har mindre ont nu när jag inte är "tjock" men ska jag vara helt ärlig så just för tillfället är jag värre. Visst jag har mindre ont i svanken eftersom att jag inte är lika framtung längre, MEN jag har mer ont i nacken vilket förmodligen beror på att jag tränar som jag gör. Jag hoppas att det är så att det kommer att vända, så fort musklerna blir starkare, ibland måste man bli sämre innan det vänder.

Min smärta satt inte i vikten, min whiplashskada berodde inte på att jag var tjock, att kotorna ligger snett i ryggen berodde inte heller på det. Man kan säga såhär, från bröstryggen och neråt är jag bättre, från bröstryggen och uppåt är jag värre.
Men som sagt så hoppas jag att det vänder när musklerna byggs upp och jag hoppas att musklerna hinner byggas upp lite innan det är dax att börja jobba igen annars kommer jag inte att kunna lyfta min älskade lilla tjej när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna.

Men som sagt så hoppas jag att det vänder, försäkringskassan vill att jag ska prova öka i tid och det är därför jag tränar som jag gör, för att stärka kroppen så att jag ska kunna öka i tid, ingen vill väl vara 27 år och sjukskriven heller, eller jobba enbart halvtid.

OM jag nu inte kommer att kunna gå upp i tid så ska det inte vara för att jag är otränad eller lat, det ska bero helt på dom skador jag har.

När man är tjock och har ont tror alla att det beror på vikten eller att man är otränad, mitt hopp är att jag kommer att få mindre ont om jag har stärkt upp musklerna, smärtfri kommer jag nog aldrig bli, någonsinn, men kanske få mindre ont? Jag provar alla sätt, griper efter minsta halmstrå, fungerar det inte med träning, ja då får jag väl prova nåt nytt.

Måste erkänna att jag har haft en väldigt trevlig dag idag.

Dagen började med att jag städade lite smått, tanken var egentligen att dagen skulle gå i städningens tecken, jag började med toaletten (för en gångs skull, jag hatar att städa toaletten och tar alltid den sist) sen rev jag ur alla sängkläder, bäddade nytt och gick lös med dammvippan.

Sen hörde Lina av sig och hon och sötaste Olle kom på besök, oj vad han har växt, han är ju så grymt söt. Vi pratade lite LCHF och annat skit. :)

Sen kom N hem med lunch och lina for iväg, innan hade båda barnen hunnit sova nån timme i sina vagnar så lilltjejen var pigg och glad.

Efter lunchen var jag och lilltjejen ute på gården, det blev så underbart varmt. Sen plingade det till i telefonen och Åsa skrev att dom passerat lindefallet.

Dom kikade in på kaffe en snabbis innan dom for vidare mot sundsvall, blev en del skitprat där också sen ville Izack (åsas son på fyra år) kika på fyrhjulingarna sist var det traktorn som gällde men nu ville han åka fyrhjuling. Han fick åka en sväng på båda två, jag och åsa tog N's fyrhjuling och åkte en sväng vi också det är ju så sjukt kul. Nu när jag "lärt" mig köra den (vilket inte var så svårt) kan jag ju ta den till stallet eller till affärn ;)

Jo just ja, jag har ju tvättat 4 maskiner tvätt också och vikt tvätt. Produktiv dag

Har precis kört klart veckans första träningspass. Lyfte på mer vikter på stången och fy fan vad det kändes i armarna. Det brände riktigt härligt och nu är jag sådär lagomt skakig igen ;)

Gjorde i ordning en proteindrink nu, eftersom att jag inte har hunnit köpa nåt annat proteinpulver än det jag hemma och bakar med så fick det duga.

Jag tog:

1 dl bake pro

1,5 dl mjölk

0,5 dl grädde

1 ägg

1 liten näve hallon

Sen körde jag allt med stavmixern. Enkelt och gott. Dessutom mättar det, jag brukar annars bli rätt hungrig efter träningen...

Nu blev duschen ledig så jag ska ta och skutta in i den. Tänkte försöka hinna ner på stan en sväng innan jag ska iväg till stallet och hjälpa syrran flytta tillbaka hästarna från betet.

Måste bara berätta/skryta lite om dom otroligt goda LCHF-köttbullarna jag gjorde nu ikväll. Alldeles perfekta och saftiga.

Eftersom att jag är så snäll så tänker jag även dela med mig av receptet.

5-600 g nötfärs.

ca 1 dl grädde (för mjölkfritt alternativ ta soyagrädde eller havregrädde)

Hackad/Riven lök (jag rev i rivjärnet då jag inte ville ha lökbitar i)

ca 1 msk fiberhusk

Kryddor (jag tog salt, vitlökspulver, grillkrydda och vitpeppar)

Så imorgon blir det köttbullar med blomkålsmos. Husmanskost LCHFstyle.

Appropå LCHF så har jag bara 1,1kg kvar nu... Sen har jag gått ner 35 kg, de ni.