Idag fick vi komma hem. Även om det bara var en natt på sjukhus så känns det underbart att vara hemma. Att ha ett barn instängt på ett rum på ca 10 kvm är inte så kul, även om hon är sjuk så blir hon ju såklart rastlös och vill gå ut. Hon är ju van vid att röra sig fritt ute och även runt i lägenheten.

I alla fall så är hon piggare idag, sen om det är för att hon får smärtstillande så att hon i alla fall kan dricka och äta lite eller om hon börjar bli bättre är svårt att säga. Febern har gått ner i alla fall så det är på rätt väg.

Men även fast hon är sjuk så blev hon såhär glad när mamma gick och hämtade papper och pennor så att hon kunde få rita:

Vi får helt enkelt köra på med medicinen i några dagar och sen försöka kolla efter om blåsorna lagt sig. Jag fick ett intyg i alla fall så jag blir hemma hela den här veckan också, sen hoppas jag att hon är frisk.
Även jag klättrar nämligen på väggarna här hemma :P    

Det måste vara fruktansvärt att ha ett svårt sjukt barn. Hur orkar föräldrarna? finner dom nån inre styrka eller bryter dom ihop inombords?
Rädslan och paniken jag kände när läkaren berättade om vad dom försökte utesluta går inte att beskriva. Likaså lättnaden när läkaren berättade att proverna var okej och att hon inte hade den sjukdomen utan bara en del av symtomen vilket också är symtom för en hel del andra sjukdomar och virus.

Tack för alla snälla ord, även om det inte var så illa som det verkade i början så blev jag livrädd. Tack för att ni bryr er på ett eller annat sätt.

Natten fick spenderas på hudiksvalls sjukhus.

Läkarna misstänkte kawasakis sjukdom, en ovanlig men allvarlig sjukdom som kan påverka hjärtat. Efter flera rör blod, två ekg:n, en halsodling och ett urinprov kom dom fram till att vi kunde pusta ut. Lilltjejen har en väldigt kraftig virusinfektion som har angripit hela kroppen. Hon har blåsor i munnen och i halsen, prickar på hela kroppen, blåsor på tummen och ner i handen samt ont i lederna och feber.

 Läkarna skrämde mig rätt ordentligt där ett tag och jag var nära att brista ut i gråt.

Vi fick stanna över natten ändå då dom ville ta fler prover nu på morgonen. Ser proverna bra ut får vi åka hem.

Lilltjejen har varit så otroligt duktig. Läkare har fått klämma och känna på henne, kollat henne i öronen, tagit en halsodling (även om just den gjordes under vilda protester) stuckit henne i fingret, satt ett sånt där rör i handen på henne så att dom kan tappa ut mer blod till fler prover, tagit två ekg:n och ändå har hon bara blivit ledsen när dom tog halsodlingen och när dom höll fast henne för att sticka in röret i handen. Just då var hon extra duktig då hon slutade gråta så fort hon stuckit, men hon fick gräva lite då blodådran slank undan, men lilltjejen satt alldeles tyst och bara tittade när sköterskan grävde runt i handen på henne. Fan ungen är ju duktigare än vad jag är :P

Det vi får göra nu är att vänta ut viruset, dom sätter ju inte in nå pencillin eller nåt mot virus så det enda vi kan göra är att försöka få i henne vätska och glass.
Hon måste ju ha jätteont i halsen och i munnen så mycket blåsor som hon har, och ändå säger hon ingenting utan är glad ändå... Det enda som är är ju att hon inte velat äta de senaste dagarna och jag förstår henne.

Vi får helt enkelt köra på saft, fruktsoppa och glass. Sånt får man när man är sjuk och inte kan äta annat. Då får man sånt som är gott och som man tycker om.

Tack mamma för att du följde med igår. Jag behövde ditt stöd.   

Lilltjejen är fortfarande dålig så jag ringde bvc idag och dom bokade in en läkartid.

Natten har varit orolig, antingen verkar hon ha ont i kroppen eller så har utslagen börjat klia för hon har gråtit och sparkat hejvilt...

Blir ju inte direkt så att man själv sover bra då heller, har smekt henne på ryggen och huvudet så fort hon har vaknat till, då har hon somnat om efter ett tag...

Får se vad läkarn säger senare, bjuder på en bild så länge

Älskade knasfia...

Handledsskenorna verkar funka bra, idag har jag både kunnat diska och laga mat :P

Skrotfia har lite feber och är alldeles prickig, stackarn. Mamma trodde tredagarsfeber, då blir dom prickiga den tredje dagen då febern går ur kroppen. Lite varm har hon ju varit men annars har hon inte varit påverkad alls, eller jo kanske lite extra klängig och trött men inget förutom det...
Utslagen verkar inte klia i alla fall och hon hade inte så mycket feber 38,2 bara så jag provade lägga henne utan alvedon. Hon somnade bra, nästan på en gång. Får ge henne alvedon om hon vaknar i natt och febern stigit, jag brukar oftast inte ge alvedon om det inte är så att hon är väldigt påverkad av febern eller hon har hög feber. Hon är ju så liten så jag vill inte ge i onödan, då kliver jag som sagt hellre upp och ger i natt. Hon kan ju sova bra hela natten också, det vet man ju inte.

Nä nu ska vi kika på lyxfällan...

Då var handledsskydd inhandlade. Dels några mindre som jag kan ha på dagen och som jag ska använda precis när jag känner att jag börjar få ont, och så ett par med skenor i som jag ska ha på natten och när jag har väldigt ont.

1200kr gick kalaset på, men finns det möjlighet att slippa operation är det ju helt klart värt det...

Då var det fredag igen. Igår mådde jag inte alls nå bra, mådde skitskumt hela dagen. Blev inte direkt mycket gjort, lilltjejen var hemma från dagis, hon har fortfarande ögoninflammation.
Dammsög i alla fall och torkade golven på kvällen när lilltjejen somnat. Allt utom sovrummet där hon sov.

Idag måste jag ner på stan för att köpa handledsskydd, igår städade jag med tårar i ögonen, det gjorde så jävla ont.

Ska även handla mat idag, vi äter ju som vanligt nu igen och i helgen står det hemmagjord pizza på menyn. Även tacos med tacochips, jag har ju bakat egna annars men det blir ju inte riktigt samma sak.

Mår lite halvkonstigt idag också, skulle behöva träna men vill inte göra det så länge kroppen inte mår bra. Häromkvällen blev jag likblek och det kändes som att jag skulle svimma, istället spydde jag efter många om och men och låg efter det helt utslagen på soffan så N fick hjälpa mig till sängen. Helskumt.

Sen måste jag lära mig att sköta maten, jag är inne i en slarvperiod nu igen och så fort jag inte äter på några timmar så börjar jag må illa och blir alldeles snurrig...

Frågade lilltjejen om hon kunde le mot kameran...

Aja, hon satt stilla och poserade något i alla fall...  

Lilltjejen fick vara hos morfar medans jag var hos läkaren idag. Tur att pappa är pensionär ;)

Hon somnade i bilen hem och fick sova vidare i sängen då vagnen står på dagis.

När hon vaknade blev det snabbmakaroner med korv. Andra gången hon äter det och jösses vad hon åt. Korven petade hon åt sidan (hon som annars älskar korv) men sen åt hon upp alla makaroner som var på tallriken. Det är tydligen det som gäller, potatis, makaroner eller korvstroganoff med blomkålsmos...

När jag lämnade lilltjejen till pappa idag tittade han på mig och sa "men gud vad fin du har blivit nu, du är så fin i ansiktet och i kroppen, nästan som en fotomodell"
bästaste pappa...