Nu när jag körde upp hit till Umeå hade jag två irländska motorcyklister i arslet, först låg dom framför mig, sen körde jag om för dom körde i typ 90 på 110 väg, sen gasar dom om mig i 120 och lägger sig framför mig igen i typ 90-100 km/h.
Då körde jag om dom igen och när jag låg i 110 (vilket var hastigheten på vägen) så försvann dom efter ett tag. När jag sedan kört i några mil kommer dom ikapp igen och lägger sig bara nån meter bakom bilen. Varför? när det blev dubbelfiligt körde dom inte om utan dom bara låg där, ruskigt nära.
Jag irriterade mig på det som fan då jag vet att en hoj får inte stopp om dom ligger så nära mig (det får ju inte en bil heller i och för sig) skulle jag tvärnita så skulle jag med all sannolikhet ha två hojar halvvägs in i bilen.

Efter nån mil blev jag så irriterad när dom inte körde om eller utökade avståndet så jag bromsade till lite bara för att påpeka att dom låg för nära, då ökade dom avståndet i nån km för att sedan lägga sig lika jävla nära igen.
Håll avstånden för fan, ligg inte upp i arslet på mig.

Kan även tillägga att norr om Ö-vik klev det ut ett rådjur på vägen typ 50 meter framför min bil, jag såg ju rådjuret vid sidan om vägen så jag bromsade ner till typ 40 och rådjuret sprang över till andra sidan av vägen. Jag och bilen bakom mig hann passera sakta innan rådjuret började springa frammåt och tillbaka och stoppade trafiken helt. Stackarn.

Lagom till resan upp till Umeå fick jag äntligen hem min nya handsfree.
Snyggt var det dessutom

Pratade lite i det på vägen upp och jävlar vilket bra ljud det var i dom. N sa även att han hörde mig bättre och det var ju bra.   

Igår låg jag bakom en bil som körde sådär sakta igen, jag hamnar ju alltid bakom jävla söspösar. Hon (jo det var en gammal kärring) körde i 30-35km/h på 70 väg, mitt i vägen dessutom (vi fick inge möte men jag kunde ändå inte köra om) när vi kom fram till 50 skylten saktade hon ner till 25.

Dessutom hade kärringen trasiga dämpare bak för bilen gungade upp och ner från det ena fartguppet till det andra. Men man behöver väl inte ligga som en stoppkloss i vägen för det.

Idag höll jag dessutom på att bli påkörd av en gubbe i en saab (gubbe med keps, såklart) I den tvåfiliga rondellen vid jet körde jag ut i vänsterfil eftersom att jag skulle rakt fram och ut i vänsterfilen igen (i och med att jag alldeles efter rondellen skulle svänga till vänster) gubben som ligger i filen bredvid kör ut i högerfil, sneddar båda filerna mitt framför min bil och går in i vänsterfil, för att sedan köra ut i högerfil igen. Okej om det inte är några andra bilar i närheten, då kan jag också gena och köra rakt igenom rondellen men har man en bil bredvid sig så kör man väl för fan inte nästan på den för att man själv inte orkar vrida på ratten. Hade jag inte bromsat hade jag haft en rostig saab i min redan rostiga framskärm.

Det hade väl kanske inte gjort så mycket men jag behöver min bil och har inte tid med att låta ett försäkringsbolag kolla över skadorna för att sedan byta skärm på min bil, det tar alldeles för mycket tid och energi.

Ett tag sen jag skrev nåt nu men vi har haft fullt upp. Det har varit kanonväder vilket betyder sol och bad (utom för mig för jag är en riktig badkruka) Vi har även varit ut på ön och ätit god mat och fiskat, N fick upp två gäddor och massvis av abborrar.
Igår hade vi även grillkväll här hemma, sen städade jag ur bilen. Tidsoptimist som jag är fick jag även tvätta bilen i mörker och i regn, lilltjejen ville inte somna och jag hann inte tvätta den på dan så då blev det som det blev.

Imorgon bär det av till Umeå lilltjejen ska få vara hos farmor och farfar...

Vi har även bokat hotellrum i stockholm för en liten minisemester för hela familjen.

Känns som att dom sista tre veckorna nu innan jag börjar jobba igen kommer vara fulla med saker som måste göras. Det är umeå, stockholm, inskolning, föräldramöte på dagis, mm.mm
Men det funkar det också.

Cykeltur i solnedgången...

Behöver jag tillägga att jag älskar kameran på min nya mobil. Den är grym.

Jag har tänkt på en sak. Jag hade en vän en gång i tiden, en väldigt bra vän. Han fanns där för mig när jag var en väldigt trasig själ och försökte stötta mig genom allt. Vi umgicks väldigt tätt och han försökte peppa mig till att nå mina mål, jag var däremot alldeles för trasig då för att ens försöka kämpa så det hela sket sig totalt.

Vi tappade kontakten och han flyttade härifrån. Jag har inte tänkt på honom alls förän nu, jag kom och tänka på häromdagen att det var såhär han ville att jag skulle vara, det var såhär han ville se mig växa. Det var det här han försökte peppa mig till.

På ett sätt så skulle jag vilja träffa honom nu, så att han får se att jag har nått dit jag ville, för det var inte bara han som ville se mig såhär, han försökte peppa mig till att nå mina mål, hans vilja var egentligen min vilja.

Jag har växt så mycket som människa, han ville se mig såhär, pillerfri, påväg ner mot "normalvikt" och början på vältränad. Han ville se mig må bra. 

Han var en bra vän, även fast jag var som jag var så fanns han där, en axel att gråta mot. Men jag förstår att han gav upp, det går inte att försöka peppa någon som själv inte vill. Jag behövde tid helt enkelt.

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, ibland. Dels för att jag lyckades sluta med mina mediciner helt själv och från den ena dagen till den andra, det ledde till att jag fick en knuff i rätt riktning när det gällde viktminskningen. Sen när jag började må bra infann sig viljan att prestera mer, motivationen att gå ner i vikt och efter det kom motivationen till att träna, att bli starkare. Jag är ingen svag trasig själ längre. Jag är stark.

Dagens lunch var kanske inte den bästa, två skivor baconlindad halloumiost sen grillningen igår, två skivor fläskfilé och en proteindrink.

Egentligen är proteindrinkar inge bra för mig, jag byter lätt ut en måltid mot en sån då jag egentligen inte gillar mat, jag tycker det är jobbigt att äta. Dumt jag vet.

Fast å andra sidan så får man ju i sig både fett och proteiner då, vitaminer är det väl dåligt med skulle vara det som är i hallonen då ;)

Jag tycker det är lite småkul sådär när människor påpekar att andra ska sköta sitt och inte lägga sig i, men ändå så är det dom själva som lägger sig mest i vad andra gör och inte gör. 

Dessutom är det oftast sånna människor som anser att dom själva alltid vet bäst.