Kom ju på att jag lovat att utvärdera och lägga upp receptet på brödet jag bakade häromdan. Här kommer det:

Ingredienser
200 g (3dl) linfrö
50 g (1dl) sesamfrö
50 g (0,75dl) hasselnötter
50 g (0,75dl) mandel
50 g kruska kli, fiberex eller fiberhusk (jag körde fiberhusk)
2 tsk bakpulver
1,5 msk brödkryddor (dom skippade jag då jag inte hade några hemma)

Mixa allt till ”mjöl” (jag körde allt i mixerskålen ni vet den där med knivar i som oftast följer med när man köper en stavmixer)

Blanda sedan ihop:
50 g smält smör
1 dl creme fraiche
250 g keso
6 ägg

Gör så här
Mixa allan nötter och frön till ”mjöl” i till exempel en mixer.

Blanda ihop allt och häll i en avlång brödform klädd med bakplåtspapper, (jag tog lite solroskärnor på brödet). Grädda i 60-80 min (beroende på ugn) i 175 grader. Ta ut brödet ur formen och låt det svalna. Skär i tunna skivor.

Hade mitt bröd i i en timme, såg lite kladdigt ut när jag tog ut det men det hårdnade till sig sen. Smakade när det var nygräddat men blev lite besviken men efter att det legat en dag så var det faktiskt helt okej.
Otroligt mättande bröd, en skiva räcker gott och väl åt mig på morgonen sen är jag proppmätt. Men man behöver nog lite pålägg på för att det ska vara riktigt gott. Kalkon och ost kör jag med. Dessutom känns det färskt väldigt länge, fortfarande saftigt efter 2-3 dagar.

Bild och recept är taget härifrån: http://www.lchf-recept.se/super-gott-lchf-brod/

Nu är jag ruskigt nära första delmålet, 0,2kg kvar sen så... Har man för höga krav om man hoppas på att nå det innan veckan är slut?

Idag ska vi på bvc med lilltjejen, kolla upp hennes utslag som har börjat klia. I början såg hon bara torr ut sen blev hon lixom rödflammig, spelar ingen roll hur mycket jag smörjer det går inte bort. Så nu ska dom kolla på det.

Hade även tänkt dejta dammsugaren idag, utifall det blir till att åka och hämta mor och far imorgon, får väl se om jag ska hämta dom i gävle eller i uppsala, uppsala vore ju bäst för då kan jag åka tidigare och dejta åsa en stund :)
Måste även damma här hemma, och torka golv men vi får se vad jag orkar med.

Senaste dagarna har jag haft en sån fruktansvärd värk, migränhuvudvärk, ont i nacken så det strålar ut i armarna, ont i käkarna så att jag haft svårt att äta, och bruset i öronen ska vi inte prata om. Såhär ont har jag inte haft sen åren efter olyckan, det var såhär ont jag hade i skolan när man gick heldagar. Efter skolan har ju jag varit sjukskriven till och från och enbart jobbat halvtid, ont har jag då också men inte sån här smärta. Den här är olidlig, hade jag jobbat hade jag sjukskrivit mig själv, legat i sängen i ett mörkt rum och druckit nyponsoppa ur ett sugrör. Så ont har jag.
Som tur är är lilltjejen snäll och duktig på att roa sig själv och nu när jag rensat bort allt och knytit igen skåpen kan hon röra sig fritt i lägenheten.

Värktabletterna hjälper lite, men smärtan är fortfarande fruktansvärd.
Idag är det dock lite bättre och jag känner att jag kanske orkar ta itu med lite här hemma och komma ikapp lite. Även om jag nog ska ta det väldigt lugnt, för även om smärtan är mindre så finns den där och risken blir att jag får bakslag om jag kör på för hårt.

Häromdan fick jag ett mess från mamma, dom är ju i thailand. Dom berättade att det är kaos där, att vägar och broar har spolats bort, människor har dött, tv och internet har slagits ut, det mesta är stängt, osv.
Dom hade sms kontakt med resebolaget och var beordrade att stanna på hotellet.
Senare samma kväll kom ett till mess, dom skulle bli evakuerade till Krabi.
Dom var ju dessutom på det värst drappade stället, Kho Samui. Läste igår att färjorna och flygen därifrån har ställts in och turisterna är strandsatta. Tur var väl det att mamma och pappa blev evakuerade dagen innan dom ställde in allt.
Nu står det att 15 personer har dött och thailänska flottan evakuerar turisterna.

I morse fick syrran ett sms, dom har skickat ner ett tomt flygplan för att plocka hem turisterna. Mamma och pappa skulle väl egentligen ha varit där nån dag längre men jag tror nog att det inte gör så mycket att dom får flyga hem nu. Ikväll landar dom på arlanda, dom får sova hos syrran i stockholm så skulle hon köra upp dom hit imorgon, eventuellt så skulle hon och jag mötas halva vägen så att hon slapp köra 60 mil på en dag.

Tror nog att dom tycker det är rätt skönt att komma hem till våren i sverige, se lite solsken efter att ha sett regn i två veckor.

I morse vaknade vi med 17 grader i lägenheten. I natt gick tydligen en säkring nere i ställverket så vi hade ingen ström till lyset i badrummet, värmepumpen och vattenpumpen. Med andra ord, vi hade heller inget vatten eller kunde spola i toan.

N ringde och nu har dom äntligen fixat det så nu kan vi gå på toa, tvätta håret och fungera som normalt igen :P
Som tur är har vi alltid vatten i kylskåpet så det fanns vatten så jag kunde göra gröt åt lilltjejen och kaffe åt oss, vi gillar båda riktigt kallt vatten så därför har vi minst 2 liter i vattenflaskor i kylen som vi dricker ur hela dagarna istället för att stå och spola i evigheter i kranen. Miljövänligt, tänk vad vatten vi sparar ;)

Nu hoppas jag bara att värmen ska komma igång, tur att det inte är så kallt ute, tänk om det hade varit 25 minus som det faktiskt har varit nu i vinter, då hade det nog varit kallt här hemma 17 grader är ju ändå inte så farligt, en extra tröja och ett par tofflor så.  

Stora tjejen ute på promenad idag:

Fan vad tiden går fort, och vad stor hon har blivit helt plötsligt.
Tänk att hon blir ett år om 19 dagar. 

Igår när vi var ute och åkte för att få lilltjejen att sova lite såg vi 7 st rådjur.

Mitt på vägen stod dom, sen flyttade dom sig några meter in i skogen där dom stog kvar som 7 st fån ungefär :P

Lite tufft ändå att dom var så nära och så många. Vi har ju 4st här i byn också som dräller omkring men 7!!! 

Jag har tänkt på det där med pengar, och att folk tror att man kan köpa lycka.

När jag växte upp hade vi det inte sådär superbra ställt, visst vi var väl inte superfattiga heller men med 4 döttrar boendes hemma så kan jag tänka mig att det gick en del pengar. De flesta av mina kläder var ärvda, jag ärvde cyklar eller så köpte vi dom begagnade, kläder köptes in på klädbytardagar osv. Och det är absolut inget fel med det, missuppfatta mig inte nu.

Jag kommer ihåg en gång då jag hade fått alldeles nya jeans, jag var så stolt över dom, jag var ute och lekte och halkade på gruset och det blev ett hål på knät. Jag vågade knappt komma hem (inte för att mina föräldrar var elaka eller så utan jag skämdes för att jag råkade halka och mina nya jeans gick sönder, jag kände mig så klantig)
Mamma satte sig direkt vid symaskinen och sydde dit en lapp, och för att det inte skulle se ut som om dom var lagade så sydde hon dit lite fler lappar så att det skulle se lite "coolt" ut. Ungefär som att det skulle vara så.

För hela och rena var vi, inga trasiga kläder eller så. Mina föräldrar gjorde verkligen allt, dom jobbade hårt och sparade in på allt som gick att spara in på. Jag hade klasskompisar som köpte märkeskläder och just då skulle man ha levi´s eller crockerjeans, det var lixom inne. Inget annat dög. Jag ville såklart också ha ett par sånna jeans och jag började spara och när jag var 11 år så köpte jag mina allra första jeans helt själv.

Vi hade en 760 då som jag så väl kommer ihåg, den är skrotad nu för jag kommer ihåg reg.nr och såg att dom sålde delar från den på blocket för nåt år sen.
Vi hade även en mazda en 323F ett tag.

Men ändå fast vi inte hade den nyaste bilen, dom senaste kläderna, dom nyaste cyklarna så var vi ändå lyckliga. Det är så jag faktiskt kommer ihåg det att vi inom familjen ändå var lyckliga. Vi åt helgmiddag ihop, vi åkte nåt år på husvagnssemester (efter att ha sparat hela året skulle jag tro) vi åkte upp till stugan och var där. Vi umgicks i familjen och hade det bra.

Mina systrar som är mycket äldre än mig flyttade så småningom ut, jag blev själv kvar och mamma hade pluggat klart och fick jobb. Pappa fick ett bättre jobb och ekonomin blev betydligt bättre.
Vi köpte en ny bil (som jag för övrigt också kommer ihåg reg.nr på) och vi åkte utomlands några gånger.

Huset vi bodde i då började bli för stort så vi hittade en villa på öster med pool som vi istället köpte. Vi bytte bil igen efter 2 år, och ännu en gång efter 2 år.
Jag fick nya kläder lite då och då, en ny cykel, ja allting förändrades.

Blev vi lyckligare för att vi hade råd att unna oss saker? Inte ett dugg.

Just då tyckte jag självkart att det var underbart, jag menar jag var typ 15 år och fick åka utomlands och fick en massa nya kläder. Men såhär i efterhand så funderar jag över om vi verkligen var lyckligare då än innan. Jag vågar nästan påstå att vi faktiskt var lyckligare flera år tidigare när vi inte hade det lika "bra"

Lycka kan inte köpas för pengar. Pengar är inte framgång.
Framgång för mig är att vara lycklig, att leva ett stabilt liv, ett liv fyllt av kärlek.
Jag anser att jag är framgångsrik just nu, jag har inte gjort någon karriär, jag tjänar inte massvis av pengar men jag känner mig ändå framgångsrik. Jag har en underbar familj, en underbar dotter, massvis av kärlek omkring mig.
Det är framgång för mig. Framgång för mig är att känna sig lycklig och att må bra. Visst kan säkert pengar hjälpa till ibland, men pengar är inte allt, jag värderar kärlek mycket mer.

Läste i tidningen idag att det var någon som hade klagat igen på bullernivån på hamngatan. Att bullernivån var så hög att den kunde leda till framtida invaliditet.
Jag tycker att det är så fruktansvärt löjligt så det finns inte, det hela grundar i att man är sur på "ungdomarna" som åker bil på nätterna, bränner lite däck och poppar lite musik i sina bilar. Var glad för att ungdomarna åker bil istället för att vandalisera och springa runt på stan. Uppmuntra sånt istället.
Och för fan, i alla tider har folk i den här stan åkt runt på kvällarna och bränt däck (i alla fall sommartid)

Sen är det faktiskt såhär, ska man bo mitt i smeten får man räkna med lite oljud om nätterna, ingen stad sover 7 nätter i veckan. Vill man ha lugn och ro, ja men flytta utanför stan då om det är så.
Min mamma t.ex hon bor mitt i smeten, folk går förbi och skriker, kastar ölflaskor, brandgaraget kör spelningar fram till typ ett på nätterna ibland. Men hon accepterar det för att hon har själv valt att bo i centrum. Hon säger det själv att vill hon ha lugn och ro så får hon flytta någon annanstans hon har själv valt det.

Och att lite bilar gör sånt oväsen så att man blir invalid ja det synar jag. Kanske om det skulle låta så 24 timmar om dygnet, då kan jag förstå det men inte när det händer nån kväll ibland. Då blir du väl lika jävla invalid när tåget susar förbi.