Tänkte på en sak idag, det där med att vara en hönsmamma... Det måste ju vara så sjukt jobbigt. Visst som förälder oroar man sig ju alltid, det är ju inte det men att vara sådär extremt nojjig över allt.

Våran lilla tjej är t.ex en riktig klätterapa. Jag hindrar henne inte från att klättra, jag sitter inte med andan i halsen. Hon får klättra, men hon får även känna hur det känns om hon skulle ramla ner (nu klättrar hon ju inte direkt två meter upp utan hon klättrar mer på stolsbenen och ramlar kanske 2 dm eller ramlar ner från soffan)

Man kan inte skydda sina barn från allt, på nåt sätt måste dom få lära sig den hårda vägen.

Sen är det ju så också med t.ex vaccinationer, visst dom gör ont, en stund. Men det är ett nödvändigt ont. Jag sitter inte där och nästan gråter för att dom ger henne en spruta för jag vet att det går över och hon glömmer bort det minuten senare. Men visst lider jag med henne och det gör ont i mammahjärtat efteråt om hon får ont och man inte kan förklara varför, men jag sitter inte med gråten i halsen för smågrejer direkt.

Jag är varken en hönsmamma eller en curlingförälder. Lilltjejen vet redan nu att vill hon ha något får hon hämta det själv (om hon når förstås) hon hjälper till att städa undan sina saker, hämtar sina skor eller sin mössa själv. Men visst, det kanske bara är en period men jag vägrar bli en sån som ska serva med allt.

Dom säger ju det att första barnet typ kväver man, man är nojig över allt och gör allt för att barnet ska gå igenom livet så lätt som möjligt. 
Andra barnet, ja då släpper man på tyglarna lite... och så kommer tredje barnet. Tredje barnet ska vara glad om den får mat, (skämt åsido) tredje barnet får slå sig, gå sin egen väg, lära sig själv, vill man ha något så får man ta det. 
Jag själv är tredje barnet, och jag överlevde ju :P Nu var ju jag förvisso rätt klantig också, eller var och var, jag är...

Nä jag tror inte på det där med att kväva sina barn eller göra allt för dom. Jag tror att dom då i framtiden kommer att få det svårt, har man alltid fått uppassning förväntar man sig att alla ska passa upp på en.
Men det är en fin linje mellan att älska lagom eller för mycket. Att kväva sina barn med kärlek eller släppa lagomt på tyglarna och låta dom växa själva som individer.   

Är lite barnfri nu såhär mitt på dagen, mamma tog lilltjejen och gick iväg. Jag tänkte försöka få nåt jobb gjort, men det är ju sååå segt att komma igång. Fast jag vet ju att när jag väl sitter där så rullar timmarna iväg...

Har i alla fall kört ett bodypump-pass nu på morgonen, även hunnit få i mig lite lunch och tagit en välbehövlig dusch.

Funderade ett tag på att åka ner på jobbet och sätta mig, men jag tror att jag gör klart allt jag kan göra här hemma först så åker jag ner sen nån dag och gör det som ska kompletteras.

Har även hunnit med att beställa hem två vinflaskor från systemet. Skulle ta ca en vecka att få hem dom. Det vita vinet gick inte att beställa från hemsidan så jag får väl höra efter om det när jag hämtar ut dom här två.