Jag har precis avslutat ett BodyPump-pass, lite imponerad av att jag orkade köra igenom hela passet, till och med utfallen som annars tar död på mig. Det kändes till och med som att det gick lättare nu än vad det gjorde förut, skumt.

I alla fall så var det grymt kul nu när jag kände att jag verkligen orkade ta i, jag kände hur musklerna brände men ändå orkade jag trycka på mot slutet.
Måste försöka få in träningen i vardagen igen. Fick nämligen ett samtal från försäkringskassan i slutet av förra veckan och jag ska försöka gå upp i tid när jag kommer tillbaka från mammaledigheten.
Så nu tänker jag göra allt jag kan för att förbereda både mig och kroppen, jag behöver träna för att orka, jag vill gå upp i tid men tidigare har det inte fungerat. Så nu ska jag som sagt göra allt jag kan för att det ska gå bra, nu har jag ju visseligen bara två månader på mig men tränar man 2-3 gånger i veckan i två månader så hinner man ju i alla fall få upp grundstyrkan lite.

Jag tillhör ju en av dom som riskerar att bli utförsäkrad, visseligen bara på halvtid men ändå. Det är inte kul att vara i min ålder och leva på lägsta sjukersättningen (som inte ens är 3000kr) och en halvtidslön (dessutom med lönebidrag) självklart vill jag som alla andra ha en riktig inkomst men vad gör man när kroppen säger ifrån?

Nu hoppas jag att det kommer att gå bra att öka i tid, jag kanske inte kommer upp i 100% men jag skulle vara jävligt glad och stolt om jag kom upp i 75, om jag lyckas stärka upp kroppen och fortsätta hålla den stark så att den håller.
Fast det är ju inte ens säkert att träningen hjälper men jag vet ju att ridningen hjälper och det märkte jag nu också att ridningen har gett effekt.
Men tränar jag upp kroppen lite så har jag i alla fall som sagt gjort det JAG kan göra...
Så nästa gång blir det nog lite mer tyngd på stången. Köra ett pass innan grillningen på midsommar kanske, om N håller sig hemma dvs ;) Det är ju lite svårt att träna med någon som ska klättra på en samtidigt...