Varför har folk ett behov av att trycka ner människor som lyckats bättre än dom själva?

Varför trycker dom ner den som kämpar och är påväg mot framgång men ärar den som har gett upp och inte kämpar alls?

I morse fick jag sova ut, vaknade åtta och låg och drog mig läääänge... klev upp strax före tio, det behövdes kan jag lova.

Igår blev det lite vin, bestämde mig för att testa (i och med att jag blev så dålig sist) och nu gick det kanon. Vaknade i morse med den vardagliga huvudvärken men inget mer... Så det var ungefär som vanlig. Visseligen så åkte jag ju hem strax efter elva när dom flesta skulle dra in på krogen så jag fick ju bra med sömn ändå.

Efter lunchen åkte jag och mötte upp svärmor med lilltjejen. Dom hade varit och kollat på kasan i iggesund igår, sen hade hon somnat vid nio och sovit hela natten. Hon hade även hunnit med att sova förmiddag så jag fick hem en pigg och glad tjej som leker på golvet för fullt just nu :)

Ibland funderar jag på om hon är född såhär underbar eller om det är vi som gjort ett bra jobb. Även om det ibland låter som att vi "bara har haft tur" när andra kommenterar det. Ungefär som att våran del i det hela inte har haft någon betydelse alls...  
Visst barn är olika och har olika förutsättningar, men någon del i det hela måste väl vi ha? eller?