Antingen så är det värmen som har kommit nu i april eller så är det så att LCHF är bra för mina leder. Jag har betydligt mindre ont nu än innan även om jag ibland får ilningar så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag får sådär besvärande ont, fast det kanske är för att jag annars har ont varje dag så en grej till blir som att bägaren rinner över.

Satt och tänkte på det häromdan att man inte ska låta "defekterna" styra över ens liv. Till viss del gör dom ju det ändå men man ska göra så mycket man kan, göra det bästa av situationen.

Jag har 7% invaliditet (som det så fint heter) 2% i vänster fot sen jag fick ledbandet avsparkat 1997 och 5% i nacken sen olyckan 2000. Smärtan i nacken är en stor del av min vardag, den finns där jämt men det är inget jag kan göra nånting åt och man kan inte sluta leva bara för det. Foten känner jag av vid belastning, t.ex vid ridning och promenader. Slalom fick jag sluta åka 1998 efter några tappra försök.

Men det jag ville komma till är att jag fortfarande rider, även fast det gör ont lite då och då det är då jag fyller på med energi även om det gör ont ibland så får det mig att må bra.
Kan ju även meddela att jag bröt höger fot för ca 2 år sen och 7 veckor efter det satt jag på hästryggen igen. Jag hann även med att åka på förturnen till rockweekend och åkte rockbåt med kryckor. Jag såg det inte som ett hinder utan mer som ett litet fartgupp :P

Visst begränsar nacken mig en hel del, jag kan t.ex inte jobba med det jag vill jobba med. Ibland får man prioritera om livet och göra det bästa av situationen, man kan inte sluta leva bara för att man stöter på ett problem.

Jag är envis och vägrar låta mig begränsas helt, även om jag får rejäla bakslag i flera dagar efter t.ex en båtresa så gör jag det för det roliga väger över det dåliga. Ibland måste man tänka bortom konsekvenserna och leva fullt ut ändå, även om man vet att det svider efteråt.

En sak jag småskrattar lite åt ibland är folks facebooksstatusar.
Vissa skriver som om livet jämt är underbart och fyller statusraden med en massa hjärtan (man behöver inte påpeka 5 gånger om dagen hur underbart livet är även om det är det) I längden blir det tjatigt med att avsluta alla meningar med "jag älskar mitt liv" eller "mitt liv är underbart" (jo jag har sånna på facebook som alltid avslutar med en sån mening)

Sen har vi dom som bara skriver negativt, allting är så jobbigt, livet suger, ingen vill umgås med dom, ingen hör av sig och bla bla bla. Tror dom att människor vill höra av sig till dom oftare då när dom till och med skriver negativt hela tiden, hur är dom då att prata med?

Sen har vi det bästa av allt, det som jag nästan skrattar mest åt. Människor som sitter på krogen eller på fester och skriver en gång i timmen på facebook via mobilen att dom har såååå roligt och att det är sååå trevligt sällskap. Dom har aldrig haft roligare.
Alltså jag vet inte hur det är med er men har jag riktigt roligt så är inte direkt mobilen och facebook det första jag tänker på. Har man roligt försvinner tiden och i alla fall jag sitter definitivt inte på facebook via mobilen och uppdaterar en gång i timmen när jag är hemma hos någon på fest (om inte festen är sjukt tråkig då dvs men då åker man väl hem istället)

Facebook och bloggar är mina dokusåpor, det är det jag följer och småskrattar, förundras, irriteras och stör mig på :P
Vem behöver tv när det finns internet och man kan läsa om riktiga personer? Även om hälften av allt som skrivs kanske inte är sant så är det ändå riktiga personer som är så störda att dom hittar på en massa för att verka intressanta. Det är facinerande.

Jag kan även meddela att jag är en sån som blir road av roliga felstavningar (dvs när ord byter betydelse) eller särskrivningar. Blocket.se kan vara mycket underhållande ibland. Fast ibland funderar jag på om det ens finns någon i detta land som kan stava korrekt... 

Igår var en väldigt bra dag.
Underbart väder, jag och lilltjejen for ut på ön en sväng, hon stannade kvar och jag for hem för att dona lite.
Nu ligger det golv i hallen också, yaay och dessutom är sovrummet helt klart vilket betyder att jag kan hålla till där och montera upp det nya köket :D

Snart är vardagsrummet klart också och efter det är det hallen och köket som ska göras. Köket tar väl längst tid då golvet under golvet måste slipas. Det är ett enormt projekt och vi är långt ifrån klara men efter den här etappen så lägger vi det på hyllan en stund då är det beboeligt även om det är långt ifrån klart. Ibland måste man få stanna upp lite och pusta ut, i alla fall när det gäller ett sånt här projekt. Det är ju trots allt nästan som en nyproduktion.

Till vintern eller så kanske vi fortsätter med nästa etapp sen får vi se hur lång tid det tar.

I alla fall så ska vi fixa lite smått på gården idag, staketbygget ligger på nästa år då det inte känns som nån idé i år om vi ändå måste riva en bit till nästa år. Vi bygger en trappa istället och flyttar ner uteplatsen/sandlådan/gungställningen/grillen annars måste vi göra allt på en gång och vi har redan tillräckligt att göra.
Vi har gjort en lista som vi ska gå efter, vad som är viktigast och näst viktigast så nu går vi efter den. Tror att någon blev förvånad när jag inte ville köra på med allt gällande boendet utan tyckte att han kunde ta en annan grej i mellan, jag tror att han behöver det.

I alla fall så monterades första stommen till köket igår, jag var lite väl ivrig :) Å vad jag vill ha allting klart nu men det går i alla fall framåt.
Till sommarn är förhoppningsvis allt klart så vi kan bjuda på grillfest här hemma i nya köket :)
Det kommer bli så grymt bra. Ni som har varit här innan får väl kika förbi då igen och kolla in hur det har förändrats när allt är klart, eller i alla fall när den här etappen är klar, sen får ni komma igen och se slutresultatet :P 

Hittills har den här helgen varit åt helvete. "Fel" vecka i månaden = jag är sugen på ALLT jag inte får äta, chips, kakor, choklad mm.mm PMS:en är bättre än vad den någonsinn varit måste jag erkänna men suget jag har efter onyttigheter är fan inte att leka med. Dessutom är jag en sån som alltid väger 1-2kg mer just den veckan, samlar väl på mig en massa vatten antar jag och det vågen visade i morse gjorde mig besviken :(.

I alla fall, den veckan i kombination med pollenallergin som gör mig så sjukt trött är ingen bra kombination. När jag är trött men måste hålla mig vaken så äter jag, för det är det enda sättet att hålla energinivån någolunda högt och dessutom inte somna sittandes. I vanliga fall sover jag bort dessa veckor då pollen är som värst, sover länge på morgonen (om jag kan) sover mitt på dan, somnar tidigt osv. men nu kan jag inte, jag kan inte lägga mig och sova när tröttheten kommer, jag har ju en liten tjej att ta hand om. Förra våren var hon ju så liten så då sov jag när hon sov vilket var flera gånger om dagen. Nu sover hon på förmiddan och då passar jag på att göra mig iordning (vägrar bli en sån som går med lillamy-tofs på skallen, osminkad och i smutsiga mysbyxor hela dagarna) Sen sover hon en kort sväng på eftermiddan och då brukar jag precis hinna koppla av och nästan somna innan hon vaknar och det blir jag bara ännu tröttare av.

Så den här helgen har jag ätit, jag har ätit allt jag får äta. Ost, skinka (massor med påskskinka) lax, hinkat kaffe som en idiot, ja det känns som att jag inte gjort annat än ätit (fast det har jag ju men jag har ätit mer än vad jag brukar) jag gruvar mig inför morgondagens vägning och jag gruvar mig ännu mera inför måndagens, den siffran ska ju dessutom skrivas upp i min lilla bok.
Jag håller tummarna för att jag inte gått upp så mycket och att allt vatten försvinner ur min kropp innan dess.

Men på nåt sätt är jag ändå lite stolt över att jag inte gett vika för frestelsen och ätit en kaka eller något annat jag varit sugen på, sen kanske jag måste inse att just den här tiden i månaden kommer att vara lite extra tuff, en prövning helt enkelt. Jag har alltid blivit sugen på onyttigt då.

Dessutom är jag så grymt sugen på en iskall öl i solen... men samma mening snurrar om och om igen i mitt huvud "ju mer du kämpar nu, desto fortare får du ge vika för det du är sugen på"
Ju hårdare jag är nu, ju mer jag biter ihop och inte fuskar, desto fortare når jag målet och kan börja "unna" mig lite saker någon gång ibland.

Fick en kommentar från salinaa och då det inte fanns någon bloggadress länkad så svarar jag här istället :)

Torsdag 21 april 23:43

jag började med lchf för ett tag sen och började rasa i vikt. men fick för mig att jag skulle unna mig lite godis, och självklart så gick det åt helvete som vanligt. började frossa i mig kolhydrater och socker som innan. men nu har jag hittat tillbaka till lchf igen. kände mig väldigt besviken när jag ställde mig på vågen idag, har inte gått ner ett gram, snarare gått upp. det var surt, så jag blev lite tveksam och funderade på att sluta med lchf. men efter att ha läst din blogg tänker jag köra stenhårt igen. verkligen jätte tack för att du inspererat mig att fortsätta kämpa och inte ge upp.

brukar du dricka mycket mjölk eller skippar du den? tack på förhand :) kram.

Kul att du känner för att köra hårt och fortsätta, det kan ta ett tag innan man börjar gå ner. Vissa går ner på en gång och fortsätter rasa, andra går ner i några veckor, stannar upp och efter några veckor så går dom ner igen, och vissa står stilla i flera veckor innan dom börjar rasa i vikt (har läst om dom som stått stilla i 6 månader och sen rasat hur mycket som helst på kort tid)

Jag dricker nästan inge mjölk alls då vi har mjölkallergiker i familjen så vi sällan har det hemma. Grädde har jag i kaffet däremot för att få i mig lite extra fett. Ost äter jag som pålägg och även om jag blir sugen på nånting litet på kvällen.

Men kämpa på så ska du se att det går neråt på vågen igen. Sätt upp små delmål och belöna dig själv med något så fort du uppnåt målet (ett litet tips är att inte belöna med mat utan köp något fint istället eller gör något kul)

Kram

Jag älskar att ha bil men jag hatar att betala för den...
Soppa kan jag väl pröjsa, även om det inte bara är jag som tankar bilen (oftast inte faktiskt) om vi inte åker nå längre svängar så klarar vi oss på två tankningar i månaden, bilen drar ju faktiskt bara 0,58 ungefär så vi kommer ju en bra bit på 160 liter (har för mig att det går 80 i tanken)

Nu idag betalade jag skatten, det svider vill jag lova... Hatar att dieselbilar har sån hög skatt men uträknat i hur långt vi kör per år så tjänar vi på det eller så går det +-0, vi går i alla fall inte back och det är väl huvudsaken... Men skulle man ha en likadan bensinare så skulle ju den dra betydligt mer, allra helst med tanke på fyrhjulsdriften dessutom är jag faktiskt nöjd med bilen...

Idag ska jag åka till morbrors grav och fixa lite, lovade mamma det. Gör nog det i samma veva som jag handlar. Måste även städa upp här hemma, plocka fram dammsugaren och köra ett varv och städa toaletten. Förstår inte hur det kan bli så dammigt i ett badrum på så kort tid. Och sen så skiner ju solen ute så jag och lilltjejen ska nog ut och härja på gården. Plocka fram utemöblerna kanske?

Lilltjejen sov hela natten efter att hon fått alvedon vid åtta och i morse var hon lika pigg och glad som vanligt igen.

Just nu sover hon igen, hon vaknade vid halv sju och blev trött igen väldigt snabbt efter frukosten men bra att hon sover nu för då kan vi gå ut innan lunch (ska även iväg och handla, tänkte handla på förmiddan så kanske man slipper rusningen)

För övrigt så har jag världens mensvärk idag, den är värre nu då jag inte äter några piller längre (blev ju bara knas med dom) Dessutom vägde jag 0,6 kg mer i morse än igår jävla skitgrejer. Men jag brukar alltid gå upp 0,5-1 kg just den tiden i månaden då min kropp förmodligen samlar på sig lite extra vätska men ändå...

Nu väntar jag bara på världens PMS-anfall, pms:en blev bättre när jag åt piller för förut var jag ett jävla monster kan jag lova. Igår var jag väl bara mest ledsen men det kan ju ha varit flera orsaker till det men det är så det brukar börja, jag är ledsen, lite deppig, känner mig som fulaste människan på jorden och sen kommer argbiggan fram :P Men jag kanske klarar mig nu, vem vet...
Herrn här hemma är förvarnad i alla fall men han börjar bli van nu ;)

Lilltjejen fick sprutor idag, hon var så duktig, t.o.m sköterskan frågade om hon inte skulle reagera på sprutorna snart och då kom det ett argt vrål följt av två gnyenden (eller vad heter det) sen var det bra. Vrålet var väl i 4 sekunder ungefär och var ruskigt argt :P

La henne utan problem halv sju då hon blev trött, hon somnade direkt. Strax efter åtta hör jag världens vrål, lilltjejen var helt hysterisk. Plockade upp henne och då brukar hon bli tyst men icke, hon skrek och skrek så jag trodde att hon nästan skulle bli blå... stackars liten...
Hon fick sitta med N en stund och så fick hon alvedon, sen gick vi in i sovrummet men hon ville inte ner i sängen så jag stod och vaggade henne i famnen samtidigt som jag nynnande, då somnade hon mot min axel. La ner henne försiktigt och då vaknade hon till men låg ändå bara och kollade på mig. När jag var säker på att alvedonen verkat ordentligt gick jag ut och sedan dess har det varit knäpptyst.

Räknar med att få kliva upp i natt (om ca 4 timmar) och göra om samma procedur igen. Min lilla älskling, det skär så i hjärtat när hon har ont. Så som hon skrek nu har hon bara skrikit typ 3 gånger innan under hela det här året. Jag hoppas i alla fall att hon får sova nu, lillhjärtat.