Frågade lilltjejen om hon kunde le mot kameran...

Aja, hon satt stilla och poserade något i alla fall...  

Lilltjejen fick vara hos morfar medans jag var hos läkaren idag. Tur att pappa är pensionär ;)

Hon somnade i bilen hem och fick sova vidare i sängen då vagnen står på dagis.

När hon vaknade blev det snabbmakaroner med korv. Andra gången hon äter det och jösses vad hon åt. Korven petade hon åt sidan (hon som annars älskar korv) men sen åt hon upp alla makaroner som var på tallriken. Det är tydligen det som gäller, potatis, makaroner eller korvstroganoff med blomkålsmos...

När jag lämnade lilltjejen till pappa idag tittade han på mig och sa "men gud vad fin du har blivit nu, du är så fin i ansiktet och i kroppen, nästan som en fotomodell"
bästaste pappa...

Idag var jag till läkaren, 15 minuter tog det innan han hade fastställt vad felet var, skrivit ut medicin och gett mig information. Lämpligt.

Det var det jag hade misstänkt, och det jag hoppades att det inte skulle vara. Karpaltunnelsyndrom. Syrran är opererad för det, och det är ärftligt. Av nån anledning blir det för trångt för nerverna i handleden och då får man ont, man domnar, tappar känsel, och blir svag. För mig så bränner det ut i tummen när jag försöker ta i nånting. Det räcker med att ta i ett äpple ibland så gör det ont. Spänna fast lilltjejen i bilstolen är en pina, växla i bilen är inte så jävla trevligt det heller.

Jag har ju haft det till och från i två år ungefär, men det har alltid gått över efter ca 2 månader. Det börjar lite lätt, sen ökar smärtan för att sedan ge med sig.
Eftersom att jag inte har ont hela tiden utan bara med 1-2 månaders mellanrum föreslog han att jag skulle prova med handledsskydd både dagtid och på natten. Det finns speciella du har på dagen som är som bandage eller nåt sånt, sen är det skenor nattetid. Och slipper jag operation så är det ju värt det. Sen skulle jag äta pronaxen så fort jag kände av lite smärta i handleden och äta det tills smärtan gav med sig, och direkt då skulle jag börja använda skydden också. Så vi provar. Operera mig vill jag ju inte göra. Men måste man så måste man. Men vi provar som sagt såhär först.

Då var veckans första träningspass avklarat... Jag måste nog gå på jakt efter lite tyngre vikter tror jag...

Hade så grymt ont i ryggen när jag vaknade, i svanken typ. Nu efter lite träning så känns det rätt okej, jag är ju rätt svag där eftersom att mina kotor i ryggen ligger lite fel sen olyckan...

Har precis hällt i mig en proteindrink, tog mjölk denna gång, och lite ekologiskt vaniljpulver, och så proteinpulver såklart. Smakade som flytande vaniljglass, kanske ha lite is i nästa gång också så att den blir iskall :)
Mättande var den i alla fall så nu klarar jag mig i ett par timmar innan det är dax för lunch.

Ska kasta mig i duschen nu och sen åka iväg till jobbet. Måste stanna på vägen och köpa mig nån lunch. Sallad från TeWe's kanske ;) om jag hinner.

Lilltjejen har sovit dåligt i natt, sovit oroligt och så kändes hon varm. Men hon hade ingen feber i morse så hon fick gå till dagis ändå eftersom att hon var lika pigg som vanligt. Talade om att hon sovit dåligt och att hon varit lite varm i natt men inte haft feber så dom skulle ringa om hon verkade hängig eller fick feber under dagen. Det har tydligen gått ögoninflammation på dagis och igår var hon lite röd i ögonen men inge var eller så så jag vet inte... Pigg var hon i alla fall så vi får väl se hur det går.

Nä duschen var det...

Idag blev det en härlig ridtur igen. Mackapären var pigg som attan, han är ju rolig farbrorn. En glädjespark blev det också när vi skulle rejsa upp för en backe. Kul att det är krut i gamla gubben :)

Lilltjejen har varit hos mamma idag, vi tänkte åka och kolla på bil men den ena hade satt ut bilen på annons och sedan åkt bort... smart...

Den andra blev det inte heller nånting av med så nu lägger vi ner ett tag känns det som och väntar på rätt tillfälle... eller nåt...

Bjuder på lite bilder som jag snott från syrrans facebook...

Trollfia ute och går...

 
Bus...

Ute och går med mamma med en festis i högsta hugg. Inser efter att jag sett den här bilden att mina joggingbyxor får åka ner i "förstorakläderkassen" riktigt sådär pösigt trodde jag inte att dom satt... Dom som knappt är använda... Får väl ha dom hemma här i värsta fall, där ingen ser ;)

Visseligen börjar tröjorna bli för stora också, men dom kan jag slita på ett tag till...