Idag är det 4 månader sen vi lät Rockyboy somna in...

 

Saknar honom något så otroligt. Jag har ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer att fyllas igen.

Den 7 september skulle han dessutom ha blivit 9 år. 9 år är väl ingen ålder på en hund heller, men cancern tog honom i förtid.
Älskade, älskade lurv.

Allt gick kanon och dom behövde inte öppna mig.
Hade rätt ont igår men efter en hel del smärtstillande så kunde jag somna och få lite sömn i natt i alla fall. Idag är jag oförskämt pigg och ville helst åka hem nyss, men måste vänta till kl ett.

Just nu känns det mest som träningsvärk i magen, ruskig träningsvärk i magen. Ligger jag ner känner jag knappt nåt, har lite ont i axeln bara men står jag upp känner jag av magen lite.
Den är ju omlindad nu, har tre hål upptill och ett i naveln.
Ska dessutom lära mig att ta några sprutor själv, huu...

Igår kom N förbi också, gulligt av honom att komma och hälsa på även fast jag är 8 mil bort och kommer hem imorgon. Han satt här i nån timme och tyckte att jag verkade glad ändå trots omständigheterna. Idag är jag superglad, känns som att en sten tagits bort från mina axlar (eller 3 stenar från min mage då)

Mamma och pappa kommer och hämtar mig sen, och sen åker nog jag och N direkt till Iggesund för att hämta min älskade lilla tjej...
N hjälper mig hemma i helgen, N's mamma var ledig på måndag och behövde jag mer hjälp skulle mamma och pappa hjälpa mig sen. Men det känns som att det går rätt bra, det enda är väl att jag inte kommer att kunna bära lilltjejen.

Nä, nu kom det frukost.

Tack som fan!!

Har precis duschat med den där vidriga descutanen... Torr som fnöske nu kan jag lova, och inte får man smörja in sig heller :/
Men ändå är jag glad att jag slapp duscha ansiktet och håret med det, skulle nog inte kunna sätta upp håret ens om jag tvättat det med sånt, skulle vara som svinto. Mitt hår börjar bli rejält slitet igen och balsam (och ibland även spraybalsam) är ett måste, fast jag tror att jag har hittat ett bra schampo och balsam nu faktiskt.

Upptäckte även ett sår på mitt ben, eller sår och sår, en rispa. Får ju inte ha sår på kroppen för då ställer dom in, men tror inte att det har gått hål faktiskt men ska kika imorgon.

Ska försöka sova nu så att jag orkar upp vid sju imorgon för att duscha igen med descutan. Sen kommer pappa och hämtar mig vid åtta och vi åker mot bollnäs.
Jag har bara en enda mening i mitt huvud just nu
"SKA JAG STICKA KNIVEN I DIG, KNUBBIS"
Kan man skämta om sånt när man ligger på operationsbordet??

Håller tummarna för att det går bra imorgon, och att jag slipper vara vaken och känna hur dom gräver i mig.
Nä, kan inte sitta här och gruva mig längre. Måste försöka få lite sömn.

BTW sånna här gånger är jag glad att lilltjejen sovit borta förut. Tänk att vakna upp från en operation, vara flera mil hemifrån och inte nog med att man är omtöcknad, groggy, ensam, ledsen, har hämlängtan och har ont så ska man oroa sig över att hon har det bra också...
Sakna henne det kommer jag ju självklart att göra, men jag vet att hon har det bra och att det går bra så jag behöver inte oroa mig. Ett bekymmer mindre med andra ord, och en sak mindre att gråta över.

Tack som fan!!

Å fy i helvete vad jag gruvar mig...
Imorgon kommer pappa och hämtar mig kl åtta, kl tio är det tänkt att jag ska göras i ordning inför operationen, hu...

Har massvis att göra ikväll, måste städa (eftersom att jag inte kommer att kunna städa på en vecka efteråt typ) Ta reda på tvätten, bädda rent i sängen (man ska tydligen göra det så att man har rena sängkläder efter att man duschat med descutan) sen måste jag ju duscha med descutan också innan jag ska sova. Ska även duscha med det imorgon, blä.

N hjälper mig, han får ta disken och toaletten. Jag dammsuger, byter sängkläder, dammar och tar tvätten... fast det där lät ju inte direkt som en bra uppdelning såg jag nu när jag skrev ner det :P och sen ska jag ju packa också, suck.

Plockar med mig datorn och mobila bredbandet utifall jag blir kvar över helgen.

Tack som fan!!

Läste nån artikel i tidningen (som vanligt) om att det var en restaurang som förbjudit barn. Läste kommentarerna till artikeln och ovanligt många höll med på att det var en bra idé.

Självklart tycker inte jag att barnfamiljer borde portas men problemet skulle inte finnas om föräldrarna skulle ta lite mer ansvar för sina barn och uppfostra dom lite bättre.

Barn måste få social anpassning, MEN det betyder inte att man ska låta barnet springa runt och leka när man är ute och äter bland andra människor. Social anpassning (för mig) är att lära barnet hur man beter sig i sociala situationer och det innebär inte att det är fritt fram att leka på restauranger utan snarare "Nu är vi på en restaurang, och då sitter vi still, äter och respekterar andra människor" Annars kan man gå på Mc donalds och låta barnen leka av sig i lekhörnan innan det är dax för mat.
För helt ärligt, även fast jag har barn själv så tycker jag att det är fruktansvärt irriterande med ungar som springer runt bordet och jagar varandra när jag ska äta.

Samma sak gäller när jag är ute och handlar, jag vill inte ha några som springer runt mig och min kundvagn (jo det har hänt) Jag fick då minsann lära mig att affärer inte är någon lekplats, och det värsta av allt är ungar som kryper runt i provrummen, det har också hänt. Där står jag och provar kläder och rätt vad det är kommer en unge krypandes under väggen i provhytten. Antingen så hade föräldern inte märkt att barnet var borta (hon stod två provhyttar bort) eller så sket hon i det helt enkelt.

Barn har spring i benen, jag vet. Men jag tycker att man faktikt kan lära barnen vart det är okej att leka nånstans och inte för självklart ska barnen få följa med. Men som sagt, jag for inte runt i affärer som en galning för jag fick lära mig hur man skulle bete sig i sånna situationer och det tänker jag försöka lära lilltjejen också, annars kommer nog inte jag vilja ha med henne.

Idag var jag iväg och tog dom sista proverna inför operationen.
Egentligen är jag jävligt stickrädd och börjar kallsvettas och får ångest och panik så fort jag kommer dit. Har däremot varit tvungen att lära mig hantera detta då det blivit väldigt mycket prover senaste tiden.

Det är faktiskt anledingen till att det inte sitter någon tatuering på min kropp, jag får panik när någonting i form av en nål ska i närheten av min kropp.
Ska dock försöka övervinna min rädsla och tatuera mig nåt tag.

Anyway, för att belöna mig själv (man får ju inga klistermärken i vuxen ålder :P) så shoppade jag lite på stan... som vanligt ;)

Blev detta:

Ett par supersköna pyjamas/joggingbyxor från H&M 99kr

Ett diadem från H&M 29kr (eller nåt sånt)

  
Jeans 399kr, sen var det 100kr rabatt på det så det blev bara 299kr för dom.
N klagade häromdan att mina jeans satt så pösigt i röven så jag kände att jag behövde nya i en mindre storlek och jag hade faktiskt mindre storlek än vad jag trodde. 3" till så är jag nere i samma storlek som jag hade när jag var typ 13 och 16 fast jag nöjer mig med 2" till.

Hittade även en kjol på rea på Lindex, blir snyggt med mina höga stövlar och nån tuff topp till.

Sen fick lilltjejen ett par jeans också, i storlek 68. Dom var faktiskt till och med lite långa för henne. Men bodysarna i 68 har hon snart växt ur och vissa byxor i 68 är snart för korta. Antar att det varierar beroende på butik, märke och modell.
Men så är det ju för vuxenkläder också så det är inte så konstigt.

Tack som fan!!

Igår var det lite dimmigt när jag for hem...
Tycker det ser så mysigt ut och vill egentligen bara åka hem och hämta systemkameran och knäppa en massa läckra bilder. Men igår var klockan åtta och lilltjejen skulle hem och äta och sen sova, men jag hinner nog för det är rätt ofta dimma precis här.
Tills vidare får ni nöja er med mobilbilder...

  Backen upp där till vänster på bild är INTE rolig att gå upp för med barnvagn. Tyvärr är det den enda väg jag kan gå om jag utgår hemifrån, går jag åt andra hållet kommer jag ut på E4:an och det är väl kanske inte den bästa vägen att gå på :P

Där nånstans i dimman står det faktiskt 5 hästar...
Det är väldigt ofta dimma precis där men jag tycker det är mysigt som sagt.

Tack som fan!!

   Igår var jag på Ica MAXI med lilltjejen. Stod och skulle bära ur henne ur bilen när en kärring parkerar bredvid mig på familjeparkeringen. 
Hon kliver ur, helt ensam och blänger på mig som om jag vore störd i huvudet ungefär. Jag blängde tillbaka eftersom att jag anser att en kärring på 45 år kan gå längre än några meter och faktiskt kan parkera på dom "vanliga" parkeringarna eftersom att hon inte hade några barn eller nåt med sig.

Men åååå vad jag kände för att repa ner hennes fula jävla röda renault megane. Ska man ha en sån bil ska man ha en kombi för annars ser dom ju bara dumma ut, dom ser ut som kärringbilar och just därför är det många kärringar som har dom, antar att dom tycker att dom ser "tuffa" ut eller nåt.

När jag sedan går in ser jag en tjej i min ålder som försöker bära ut babyskyddet från sin bil som hon var tvungen att parkera på en vanlig plats eftersom att det inte fanns någon familjeparkering. Man läre ju öppna dörren en hel del för att få ut babyskyddet, det är ju inte smidigt direkt, hon var ruskigt nära att slå upp bildörren i bilen bredvid men jag tror att hon lyckades klara sig.

Sen en annan sak när jag ändå är inne på att snacka bilar och folk som inte fattar. Läste i tidningen att det var en gubbe som klagade på dom "nya skyltarna" i stan. Ni vet en sån här:

Han visste inte vad den betydde men visste tydligen att det var en skylt för gångfartsområde. Men varför tar man då inte reda på vad den betyder? Helt ärligt så är det din skyldighet som bilförare att ta reda på vad skyltar betyder. Visst jag kan väl heller inte ALLA skyltar, men de jag stöter på kan jag om inte annat tar jag reda på det.

Tack som fan!!