Har precis duschat med den där vidriga descutanen... Torr som fnöske nu kan jag lova, och inte får man smörja in sig heller :/
Men ändå är jag glad att jag slapp duscha ansiktet och håret med det, skulle nog inte kunna sätta upp håret ens om jag tvättat det med sånt, skulle vara som svinto. Mitt hår börjar bli rejält slitet igen och balsam (och ibland även spraybalsam) är ett måste, fast jag tror att jag har hittat ett bra schampo och balsam nu faktiskt.

Upptäckte även ett sår på mitt ben, eller sår och sår, en rispa. Får ju inte ha sår på kroppen för då ställer dom in, men tror inte att det har gått hål faktiskt men ska kika imorgon.

Ska försöka sova nu så att jag orkar upp vid sju imorgon för att duscha igen med descutan. Sen kommer pappa och hämtar mig vid åtta och vi åker mot bollnäs.
Jag har bara en enda mening i mitt huvud just nu
"SKA JAG STICKA KNIVEN I DIG, KNUBBIS"
Kan man skämta om sånt när man ligger på operationsbordet??

Håller tummarna för att det går bra imorgon, och att jag slipper vara vaken och känna hur dom gräver i mig.
Nä, kan inte sitta här och gruva mig längre. Måste försöka få lite sömn.

BTW sånna här gånger är jag glad att lilltjejen sovit borta förut. Tänk att vakna upp från en operation, vara flera mil hemifrån och inte nog med att man är omtöcknad, groggy, ensam, ledsen, har hämlängtan och har ont så ska man oroa sig över att hon har det bra också...
Sakna henne det kommer jag ju självklart att göra, men jag vet att hon har det bra och att det går bra så jag behöver inte oroa mig. Ett bekymmer mindre med andra ord, och en sak mindre att gråta över.

Tack som fan!!

Å fy i helvete vad jag gruvar mig...
Imorgon kommer pappa och hämtar mig kl åtta, kl tio är det tänkt att jag ska göras i ordning inför operationen, hu...

Har massvis att göra ikväll, måste städa (eftersom att jag inte kommer att kunna städa på en vecka efteråt typ) Ta reda på tvätten, bädda rent i sängen (man ska tydligen göra det så att man har rena sängkläder efter att man duschat med descutan) sen måste jag ju duscha med descutan också innan jag ska sova. Ska även duscha med det imorgon, blä.

N hjälper mig, han får ta disken och toaletten. Jag dammsuger, byter sängkläder, dammar och tar tvätten... fast det där lät ju inte direkt som en bra uppdelning såg jag nu när jag skrev ner det :P och sen ska jag ju packa också, suck.

Plockar med mig datorn och mobila bredbandet utifall jag blir kvar över helgen.

Tack som fan!!

Läste nån artikel i tidningen (som vanligt) om att det var en restaurang som förbjudit barn. Läste kommentarerna till artikeln och ovanligt många höll med på att det var en bra idé.

Självklart tycker inte jag att barnfamiljer borde portas men problemet skulle inte finnas om föräldrarna skulle ta lite mer ansvar för sina barn och uppfostra dom lite bättre.

Barn måste få social anpassning, MEN det betyder inte att man ska låta barnet springa runt och leka när man är ute och äter bland andra människor. Social anpassning (för mig) är att lära barnet hur man beter sig i sociala situationer och det innebär inte att det är fritt fram att leka på restauranger utan snarare "Nu är vi på en restaurang, och då sitter vi still, äter och respekterar andra människor" Annars kan man gå på Mc donalds och låta barnen leka av sig i lekhörnan innan det är dax för mat.
För helt ärligt, även fast jag har barn själv så tycker jag att det är fruktansvärt irriterande med ungar som springer runt bordet och jagar varandra när jag ska äta.

Samma sak gäller när jag är ute och handlar, jag vill inte ha några som springer runt mig och min kundvagn (jo det har hänt) Jag fick då minsann lära mig att affärer inte är någon lekplats, och det värsta av allt är ungar som kryper runt i provrummen, det har också hänt. Där står jag och provar kläder och rätt vad det är kommer en unge krypandes under väggen i provhytten. Antingen så hade föräldern inte märkt att barnet var borta (hon stod två provhyttar bort) eller så sket hon i det helt enkelt.

Barn har spring i benen, jag vet. Men jag tycker att man faktikt kan lära barnen vart det är okej att leka nånstans och inte för självklart ska barnen få följa med. Men som sagt, jag for inte runt i affärer som en galning för jag fick lära mig hur man skulle bete sig i sånna situationer och det tänker jag försöka lära lilltjejen också, annars kommer nog inte jag vilja ha med henne.