Fick hem ett par jeans idag, som är en storlek för små.
Jag känner att jag måste motivera mig lite till att fortsätta träna och kämpa mig neråt.
Så då blev det ett par sånna här:

Riktigt snygga enligt mig, och går jag ner en storlek kommer dom att sitta finfint. Bara att köra på.

Tack som fan!!  

Fan vad lätt det är att fastna i gammalt skit. Har man en gång varit tvungen att vända och vrida på varenda krona, ja då sitter det fast i hjärnan på en.
Jag tänker oftast till några gånger extra innan jag handlar "har jag verkligen råd" även fast jag vet att vi har det nu... N blir galen på mig när jag står och jämför priser i affären, eller kollar efter extrapriser "va fan vill du äta det så köp" "vill du ha det så köp det" säger han alltid och så går han iväg och muttrar något om att jag är velig :P.

Men ändå är det väl bra, att jag ändå har kvar det där tänket lite, att jag ändå försöker hålla nere utgifterna. Även fast jag är fullt medveten om att det blivit en hel del shopping senaste tiden, men vad fan ska man göra då när alla kläder är för stora?? Det är inte direkt så att jag handlar svindyra märkeskläder, än ;) det kommer när jag nått min målvikt.
N har gett en rejäl morot kan jag meddela, så nu måste jag ju :P

Tack som fan!!

Jo föresten en sista sak.
Idag mötte jag en från jobbet när jag var med svärmor och handlade. Fick frågan om hur länge jag tänkte vara hemma och om jag inte kunde komma tillbaka snart. Jag sa ju ca 6 månader, och antingen börjar jag plugga eller så går jag tillbaka på 25% men jag ska på möte med jobbet nu till veckan för att diskutera om det jag gör hemifrån eller rättare sagt vad jag ska göra hemifrån (för helt fri från jobbet är jag inte ska ni veta :P)

Tack som fan!

Idag ringde dom från Bollnäs för att boka om min operationstid, så nu är det den 16:e som gäller istället. Den tiden passade betydligt bättre ändå eftersom att N kan vara hemma hela helgen och hjälpa mig (kommer ju inte att få bära lilltjejen på ett tag)

Det är en torsdag jag ska operera mig, svärmor kunde ha lilltjejen över natten då tills på fredag (fungerar ju lixom inte så bra att ta med henne direkt) sen kunde pappa köra ner mig och även hämta mig. Sen är ju N ledig hela helgen och veckan efter kunde svärmor hjälpa mig på måndag och sen mamma och pappa resten av veckan. Det är inte bara att ha barn inte :P

Ändå känns det bra att lilltjejen sovit borta några nätter redan, det är tillräckligt jobbigt att ligga på sjukhus ändå utan extrem separationsångest från sitt barn. Visst kommer jag att sakna henne, men jag tror inte att det blir samma som om det vore första gången hon sov borta.

Däremot har jag börjat fatta nu, dom ska fan in och plocka ut delar av mig!! Börjar redan bli nervös och måla upp skräckscenarion. Men som tur är så var det läkaren som jag haft hittills som skulle operera, och honom kände jag mig trygg med så det känns bra. Då vet jag vem det är och han var väldigt lugn och förklarade in i detalj. Han hade dessutom ringt ner till Bollnäs och sagt att han ville operera mig, så det var därför dom ändrade tid, varför vet jag inte, han kanske anser att han är bäst och inte vågar överlåta någon så dyrbar som mig i någon annans händer :P
Skämt åsido.

Nä, nu läre nog jag försöka sova. Har vänt upp och ner på hela lägenheten idag men nu är det fan rent här hemma, men jag har desto ondare i kroppen.

Tack som fan!!