http://www.expressen.se/Nyheter/1.2100810/sa-farliga-ar-lekarna-i-den-nya-harda-skolan

Kommer man att våga släppa iväg ungen till skolan i framtiden??

Fast å andra sidan, redan för 15 år sedan när jag gick i mellanstadiet fanns många av dessa "lekar"

Svimmningsleken t.ex dock handlade det då inte om att dom fick en örfil så att dom vaknade upp, utan det var så illa att vissa hoppade på den som hade svimmat eftersom att den inte kände något just då.

Böghögen fanns också.

även "Suddgummibögen" som dom kallar det här i artikeln, jag har fortfarande nåt ärr kvar på armen efter att ha suddat tills det började blöda. Däremot blev den som förlorade inte kallad för bög, men leken är förutom det densamma.

Däremot att ryska posten numera innehåller penetrering tycker jag är så jävla sjukt. Men det är så, barn är grymma. Barn är jävligt grymma, allra helst när dom faller för grupptrycket och triggar varandra.
Jag vet inte om det har med uppfostran att göra, men nånting är det som brister. Dessutom är det sjukt att lärarna idag står helt maktlösa, dom får ju inte ens röra barnen. Visst man behöver inte slå eller göra illa barnen, men att ta dom i armen och säga till på skarpen när det är befogat tycker jag är helt okej.

Vi hade några i våran klass som var så elak mot en lärare att hon började gråta, en dag kom en annan manlig lärare in på lektionen, tog tag i de båda killarna och släpade ut dom ur klassrummet. En timme senare kom dom tillbaka och var väldigt snälla, sånt kan ibland behövas.

Men ändå, så tycker jag att tjejer är värst. Killar mobbar med ord och slag, rent fysisk mobbning. Tjejer fryser ut, och tro mig, det är bra mycket värre för det sätter sig på psyket, dessutom är det svårare att komma på då det inte syns.
Små saker som att det blir tyst när man kliver in i ett rum, eller man hör någon viska "shhh nu kommer hon"

Då jag själv har blivit utsatt så vet jag, dessvärre var väl att om någon började umgås med mig, så blev denna utfryst också. En person kunde gå från att ha flera kompisar och ha blivit accepterad och fått vara med, till att bli helt utfryst och mobbad bara för att den personen umgicks med mig.

I flera år trodde jag att det var mig det var fel på, tills jag började i gymnasiet, fick en massa kompisar och förstod att det var inte mig det var fel på utan dom andra. Kanske var det för att jag vågade stå för mina åsikter, och vägrade bli en i mängden som stod vid sidan av och nickade och såg på, eller kanske var det för att dom inte kunde forma mig till att vara så som dom ville att man skulle vara, en åsiktslös nickedocka som bara följde med strömmen ungefär.
Tyvärr tog det flera år för mig att bearbeta, och få tillbaka självkänslan och inse att jag faktiskt duger. Självförtroendet, ja det jobbar vi fortfarande på.
Det lustiga var, att när vi var på klassåterträffen, upptäckte jag att de personer som lät sig styras över då, står kvar på samma ställe nu. De kunde inte gå för att några andra personer inte skulle gå, med andra ord, dom personerna har fortfarande ingen egen vilja och kan inte göra något som ingen annan gör.
Vilken framtid dessa personer måste ha, som inte kan fatta egna beslut eller stå rakryggad och gå sin egen väg.

Nu blev detta lite långt :P ber om ursäkt för det.
Tack som fan!!

Kom ju på idag att mina planer skiter sig totalt. Jag och "militären" skulle ju ut och partaja på onsdag, men eftersom att jag fick tid för gastroskopin på torsdagmorgon så går ju inte det.
Dels så ska jag som sagt upp tidigt, sen är det kanske inte sån stor hit att dricka alkohol för att dagen efter få en massa lugnande och en slang nerkörd i halsen. Sen så antar jag att magen reagerar en del på alkohol också och jag vill inte att det ska vara irriterat där så att dom kanske missar det som är det egentliga problemet.
Jävla skit.

Men ändå är det väl skönt att dom äntligen börjar gå till botten med vad som är fel med min mage, om det är gallan eller vad det är. Fick ju en akuttid nu, eftersom att läkaren ansåg att det var lite bråttom (även om han sa att det inte var nå farligt så ville han skynda på allt) Han upprepade gång på gång att det inte var något farligt, utan att han bara ville skynda på det ändå eftersom att jag hade ont. Men man vet ju aldrig, det kan ju vara nånting som är nära att brista där inne, men att han bara vill hålla mig lugn.

Jag känner mig helt ärligt lite taskig när jag måste ställa in, det gör jag alltid. Även om jag inte kan rå för det just nu.
Men jag hoppas på att vi kan pussla ihop nåt annat, så att vi kan umågs och dricka lite vin nån annan dag.

Tack som fan!!

Var till kirurgen idag, ska tillbaka på torsdag för att göra en gastroskopi, alltså undersöka magsäcken så att det inte är nå knas där. Dom kommer att gå in genom halsen med en slang, blää...
Har fixat barnvakt nu, och även skjuts då jag kommer att få lugnande och inte får köra bil på 24 timmar efteråt. Tydligen måsta man även stanna på avdelningen i 30-60 minuter efteråt också innan dom vågade släppa iväg en :P

Fick i alla fall fler tabletter så att jag kan fortsätta äta lite normalt i alla fall. Läkaren skulle även beställa ett till ultraljud för att utesluta att dom missade nåt sist, han ville göra så innan dom gör fler prover, men han skulle göra allt för att undersöka vad som kunde vara fel. Visar inte det här nåt nu, och inte ultraljudet sen, ja då finns det risk att dom måste gå in och kika vad som kan vara fel.

Men han var nogrann i alla fall, rätt ung och såg lite småbra ut dessutom :P

Jag hoppas på att dom hittar vad som är fel rätt snart...

Tack som fan!!

3 månader har nu gått sen vi lät dig somna in.

Tårarna har fortfarande inte torkat, fy fan vad jag saknar dig.

Varför just du? Jag var inte redo att släppa dig, jag trodde att du hade många år kvar.

Älskade Rocky, jag behöver dig!!

Har precis varit och handlat, N skulle jobba över så jag kan inte börja med maten än.
Satt och funderade i bilen nu, vad skulle jag göra utan körkort??
Tänk att sitta här hemma och vänta tills N slutar bara för att åka och handla, eller inte kunna åka när man vill utan måste tajma in med bussar. Visst, jag kanske är lite väl bekväm (tro mig, efter 8 år med körkort så blir man det) men ändå, nä utan körkort skulle inte jag klara mig. Inte här i alla fall där lokaltrafiken är ett stort jävla skämt. Dessutom skulle det kosta 30kr för mig att åka buss härifrån in till stan, 30kr för fyra jävla kilometer. Sanslöst.

Då tar jag hellre bilen, när jag vill och hur jag vill.

Tack som fan!!

Idag blir ju lilltjejen hela fyra månader. Tänk så fort tiden har gått.
Hon fick en ny luvjacka av farmor och farfar i present (dom grattar henne varje månad nu i början :P) En rosa som det står Rock baby på på armen, hon fick även strumpor med Hello Kitty (farmor gillar hello kitty)

Och igår eller om det var i förrgår kom dom med en sån där spegel på hjul åt henne, bortskämda unge :P Men det är underbart att se att hon är så älskad som hon är, mina föräldrar har istället startat upp en fond åt henne där det sätts över en viss summa pengar varje månad. Den fonden får lilltjejen tillgång till när hon blir 18 år.
Även jag och N sparar pengar åt henne varje månad, vi sparar 500kr av barnbidraget åt henne, dom pengarna sätts in på ett annan konto. Tanken är att hon kan ta av de pengarna när hon blir äldre och vill köpa nåt, en ny cykel, en tv eller vad det nu kan vara. Även körkortet kan betalas med dom pengarna, och dom räcker nog till en bil också om hon vill ha det eftersom att det kommer att finnas 96.000kr där (+ ränta) när hon blir 16 år om vi fortsätter att spara som vi gör nu.

Jag tycker att alla barn har rätt till ett sparkonto, där man kan sätta in födelsedagspengar och annat. Jag hade ett konto när jag var liten, det bekostade mitt körkort och en massa mer saker och ändå sparade mina föräldrar "bara" 100kr i månaden på slutet, jag tror att det var mer i början. Men ändå, 100kr i månaden blir över 21.000kr när barnet är 18 år, och en sån summa tycker jag att man kan undvara för sina barns framtid.

Tack som fan!!

Dagens träning avklarad. Gick tungt idag efter två dagars vila, och svettig som ett as blev jag.
Blev mage, rygg, armar, axlar och ben idag. Trodde ett tag att jag inte skulle orka gå på mina ben, helvete vad mjölksyra jag fick, men det är lite härligt också när det bränner ;)

Läste nånstans att om man svettas mycket har man hög förbränning, men inte fan tycker då jag att jag har hög förbränning inte :P
Svettas dock mer nu än innan, vette fan om jag har nå hormoner kvar i kroppen eller vad fan det är. Men så länge ingen ser så är det ju lugnt, jag hatar att svettas bland andra.

Tack som fan!!

Nu ikväll har jag gjort lite barnmat. Lilltjejen får ju börja äta nu och det känns lite onödigt att köpa burkar när hon bara kan äta några skedar och sen får man slänga resten (i och med att dom inte håller sådär superlänge) så därför kokade jag upp några potatisar, pressade dom i vitlökspressen och blandade i lite olja och lite vatten (nu när det är färskpotatis får man ju 1kg potatis för samma pris som en barnmatsburk). Frös in i iskuber så att det bara är att plocka fram.
Blev mat för en hel vecka åt lilltjejen, härnäst blir det nog morötter vi köper hem :)

Mamma berättade att hon och pappa hade stått en hel kväll och gjort barnmat åt mig när jag var liten. Olika maträtter som dom hade fryst in. Efter nån vecka visade det sig att jag var allergisk mot allt utom potatis.
Jag tålde ingenting när jag var liten, fick äta älgkött, potatis och vatten i över två år (och lite rapsolja)

Efter de åren klarade jag av att äta vanlig mat så länge den var helt mjölk och glutenfri (vilket inte var det lättaste på 80-talet) Det är lite skillnad mot för nu, då det finns massvis att välja på som är gluten och mjölkfritt. Vi äter ju bara mjölkfritt här hemma eftersom att N är allergisk, men vi äter "vanlig" mat, jag byter bara ut grädden eller mjölken mot soya- eller havrebaserade produkter. Det enda jag saknar är ett substitut till creme fraiche, och så ost :P

Nä nu blir det sängen för oss.

Tack som fan!!