Jag har hittat vårat drömhus :)
Självklart gör man det lite så som man vill ha det själv med färger och så...
Men såhär vill vi bo:

Enplansvilla känns bäst, slippa gå i trappor och ha allt på samma våning.<

Jag har ju bott i både och i min uppväxt.

Planlösningen ser ut såhär:

Perfekt med en "föräldradel" och en "barndel"
Ska nog ta kontakt med dom och höra priset, gick att få som byggsats, stommeleverans och nyckelfärdigt.

Tack som fan!!  

Sitter just nu och kollar på hus, alltså nya hus.
Än går det väl bra att bo i våran lägenhet (alla helst eftersom att vi bor så billigt) men i takt med att lilltjejen växer så vill vi ju ha lite mer plats.
Har kikat lite på hus som är till salu också men det är ju alltid nånting som ska göras (om man inte lägger ut 1,7 mille på ett hus då såklart) Oftast är det rätt mycket som ska göras innan man blir helt nöjd, därför har vi börjat kolla lite på helt nya hus där man får allting som man vill ha det från början, och dessutom inte behöver renovera på ett x antal år.

Däremot så hittar vi drömläget så köper vi det ju, läget är viktigare än huset eftersom att huset kan du göra om, läget får du leva med.
Sen behövs det ju ett hus för "framtida" behov också, så nåt litet hus blir det ju inte. Man vill ju bo nånstans där man trivs, så att man inte känner att man vill flytta redan efter några år, så läget och storleken är det som har betydelse.

Har hittat ett nytt hus som jag gillar som faan nu, frågan är bara vad priset ligger på :/ Panikköpa ett hus för typ 500-800.000kr som man inte trivs med fullt ut bara för att man vill ha hus är ju ingen idé direkt. Då är det bättre att köpa ett hus man verkligen vill ha, på en plats där man verkligen vill bo och där man kan se sitt/sina barn växa upp...

Tack som fan!!

Läste en kommentar på familjeliv förra veckan som gjorde mig rätt irriterad.
En tjej skrev att hon gjort en abort och mådde väldigt dåligt över det, två månader senare hade hon sex en gång med skydd och blev gravid igen. Nåt jävla stolpskott var självklart tvungen att kommentera att om man nu mådde såååå dåligt efter en abort så skulle man väl inte vara så snabb att knulla igen.
Och jag undrar då, om man nu måste göra en abort, hur länge ska man då vänta innan man har sex igen? eller är det så att om man mår dåligt av en abort så ska man inte ha sex igen förän man verkligen vill ha barn?

Och angående forumet på familjeliv, jag sitter där och läser när jag har tråkigt men helt ärligt så är det ett gäng med hönsmammor utan liv och med dålig självkänsla som inte har något bättre för sig än att trycka ner andra människor. Ren jävla vuxenmobbning (alla är väl inte så, men bra många av dom).
Ber någon om råd, så är det självklart några som känner behovet av att framställa sig själva som bättre och trycka ner människan i fråga (läs några, inte ALLA)

Att människor måste framställa sig själv som "supermammor" (vilket jag tvivlar på att dom är irl) och trycker ner andra som gör sitt bästa av situationen dom befinner sig i just då är bara patetiskt.
Sen denna häxjakt på mammor som inte ammar, och att de skulle vara sämre mammor bara för det, för att dom inte "kämpat tillräckligt" samma sak med häxjakten på de som gjort kejsarsnitt, att de skulle vara sämre för att dom inte "klarade av" att föda fram sitt barn på ett naturligt sätt.
Nä, osäkra människor med alldeles för mycket fritid och dålig självkänsla som säkert innerst inne mår skit.
Vuxenmobbning som sagt

Tack som fan!!