Har funderat ett tag på att byta hårfärg. Ljusblont blir ju lätt pissgult på vintern, om man inte försöker hålla det nästan vitt då dvs.
Dessutom var det bra länge sen jag gjorde nåt roligt med mitt hår nu känner jag, så därför blev det såhär idag:

Mörkblont, eller rättare sagt ljusbrunt med ljusa slingor i...

Man måste ju få förnya sig ibland... även om det blir lite end of an era :P

Tack som fan!!  

Idag har vi haft en hemmadag, jag har tvättat, städat, lagat mat och mest rännt runt hela dan...

Egentligen är jag skittrött men kan inte sova, jag som ska upp imorgon för att göra oss i ordning för babysång. Lilltjejen har varit jättesnorig nu ikväll så jag hoppas att hon är bättre imorgon.

Har suttit här och kollat igenom gamla bilder, det känns nästan som igår, ungefär som förra veckan... Tänk att lilltjejen har varit såhär liten:

 

Där var hon 1 dag gammal. Skruttfia.

Jag hänger inte med i tiden, det känns som att det var några veckor sedan jag ledde in en stapplande hund som knappt kunde gå in på kliniken. Det känns som att det bara var några veckor sen hans päls fick torka mina tårar en sista gång. Det är först nu jag har börjat sörja på riktigt.
Jag kommer så väl ihåg det, samma dag som lilltjejen var en månad gammal var jag på akuten första gången med gallstensanfall. Dagen efter fick min bästa vän somna in.
Sen kom fyra månader av svåra smärtor, minimal nattsömn pga gallstensanfallen och till sist en hel del morfindimma.
Ibland känns det som att jag precis har vaknat upp till verkligheten igen. Jag ser på mitt barn med andra ögon, jag inser att en familjemedlem faktiskt är borta. Det blev ett rejält uppvaknande som jag helt ärligt har tagit väldigt hårt, plötsligt blev allt så verkligt, verkligheten kom som ett slag i ansiktet på mig så fort jag kom ur morfindimman.

Jag kan helt ärligt säga att dimman många gånger var vackrare än verkligheten men jag vill aldrig tillbaka dit. Det är fyra difusa månader jag minns, små luckor av händelser som inträffat.

Det är kanske därför det känns tungt ibland, för att jag har missat en del under dessa fyra månader, för att det är nu saknaden och sorgen blir verklighet, och det är framförallt nu jag inser vad jag har gått miste om... Det är tungt, jävligt tungt...
Men vi bygger nya minnen, varje dag, det är här och nu som spelar roll...

Tack som fan!!   

Igår hade vi en intressant avslutning på kvällen.
Jag stod i köket och skulle precis ta reda på dagens disk, N kommer in i köket och stannar upp mitt i "såg du..." frågar han "nä vad?" svarar jag
"va fan såg du inte råttan??" "vilken jävla råtta" (trodde seriöst karln hade fått ett psykiskt sammanbrott och börjat se i syne...

Han lägger ner datorn på bordet och smyger in i sovrummet, lägger sig på golvet med en ficklampa (vi har ju sovrummet innanför köket) sen börjar han riva ut grej för grej i sovrummet, till sist hör jag honom "däääär är han ju..." och så kryper N efter råttan som skrämd har sprungit in i N's garderob som stod på glänt (med ficklampan i den ena handen och kniven i den andra). Då börjar han plocka ut grej för grej ur garderoben (kan ju meddela att jag står på en stol i köket under hela den här proceduren)
Plötsligt skriker N till, och råttan kommer utspringandes ur sovrummet. På en millesekund har jag hoppat jämnfota från stolen upp på köksbordet samtidigt som jag skriker till. Lilltjejen vaknar med ett jävla vrål.
Råttan sprang in samma väg den kom ifrån (så nu vet vi vart hålet är och det var ju bra)
Tydligen har råttan gjort ett jävla hopp och använt N som bro ut ur garderoben (råttan hade sprungit över hela hans arm, därav skriket)

Till sist lyckades vi få lilltjejen att somna om, hon blev ju livrädd stackarn när vi började böka runt i sovrummet och dessutom skrek till sådär...

Behöver jag nämna att jag hatar att bo ute i skogen?? visst älskar jag naturen och att det är lugnt här och knappt nå folk (vill du kan du ju gå naken och hämta tidningen vissa dagar, om du vill alltså :P) men allt som har med kryp och skadedjur att göra avskyr jag... blä...

Tack som fan!!

Satt och surfade runt lite och såg att dessa är på ingång hos lindex:

Sånna måste jag bara köpa till lilltjejen, hon har ju dom där blåa med stjärnor på knäna (köpte dom nu senast i sundsvall) Tyckte dom lila med hjärtan på var så tjejiga :P så det blev blåa med stjärnor på.
Men såg som sagt nu att svarta är på ingång, och det är ju bara ett måste...

Visst har lilltjejen en hel del kläder i färg också, men svart och vitt är så enkelt att kombinera :P sen är det rätt mycket lila och grått nu också, och lite rött... 

Tack som fan!! 

Har haft pyjamasmys med lilltjejen nu på morgonen, fan det är snart dax för lunch och jag har inte klätt på mig än...
Har även pratat med åsa i en timme, jag saknar henne, saknar någon att bara åka hem till bara sådär ändå, att gå på stan med, bara prata skit i timmar med.
Det blir inte så mycket sånt nu för tiden, man har tappat så många vänner och ibland känns det som att man bara duger då personen i fråga tjänar på det (dvs vill få ut något av att umgås med en, sen om det är lån av pengar eller vad det än är är skit samma)

Fast nu har jag ju nån som är mer än villig att hoppa på festivalturnén med mig :) Känns bra att vi återfått kontakten med varandra såhär 10 år senare eller nåt :P Synd bara att du inte kunde haka på bandit boat, men det blir fler gånger, till våren förhoppningsvis och månaderna går så jävla fort... tiden rusar iväg...

Appropå ingenting så var det vitt på backen i morse när jag vaknade, lilltjejens första snö :) Och nu skiner solen och det är mellan 0-1 plusgrad ute... snö är underbart när det är rätt mängd :P
Hoppas på lite snö i vinter i alla fall, inte lika mycket som förra året men det kan komma nån meter på en gång och sen ligga kvar, för då blir det nån månads jobb för N och sen kan han vara hemma med oss nån månad :)

Nä, försöka fixa till sig, klä på sig och äta lite lunch kanske.
Passa på när lilltjejen sover en stund.

Tack som fan!!

Jag är ju lite emot att lägga ut bilder på barn när dom knappt har kläder på sig. Kanske är jag överbeskyddande eller bara paranoid.

Men i alla fall, den här bilden tycker jag är så jävla klockren.
Mammas lilla djävul. (sen så ligger hon ju rakt fram så man ser ju inte direkt så mycket som kan verka avslöjande eller vad man ska kalla det)

Lilltjejen visar sitt rätta jag, mammas minimonster :)

Tack som fan!!

Igår såg jag en av de värsta stilmissarna jag någonsinn sett.

Lackleggings + adidas wct jacka + joggingskor = BIG NO NO!!

      

Hade människan haft vanliga leggings på sig hade det väl sett lite bättre ut. Men lackleggings, wct och joggingskor går inte ihop i min värld.
Lackleggings har man väl till lite finare tröjor, och lite finare skor inte träningsoverall typ... nä... sen finns det säkert de som tycker att det är jättesnyggt, men jag tyckte att det var ett stort FAIL i alla fall...

Tro mig, jag såg måååånga konstiga klädkombinationer igår...
Tur att jag var så pass välklädd som jag var :P eller nåt.
Jeans och jack daniels t-shirt, enkelt och äkta hårdrock. Enklast är bäst.

Tack som fan!!

Gårdagkvällen var GRYM!!
Volbeat är så jävla bra, dessutom var det lagomt med folk. Fick helt okej platser mitt i smeten framför scenen men ändå stod man inte supertätt så att man knappt fick luft.

Lite skillnad mot för metaltown när 38.000 pers trängdes framför scenen för att se dom :P
Men enligt mig var det helt okej, för mig är Volbeat att jämföra med Metallica, alltså inte musikmässigt men hur mycket jag gillar dom. Nu har ju jag haft turen att se både metallica och volbeat två gånger :) GRYMT!!

Tack som fan!!