Satt och pratade med min syster igår (hon kom ju ner från umeå och stannade här och sov en natt med sina barn, som för övrigt är två stycken och inte tre som jag skrev tidigare, räknade nog med min syster som ett barn :P)
Hennes sambo dog för snart 10 år sedan, i slutet av augusti/början av september har jag för mig att det var, vi var på begravning veckan innan min olycka och ca en vecka innan min morbror dog.

I alla fall, så pratade vi just om det där som hände då, att han hastigt dog och lämnade henne och deras två barn efter sig, om sorgen och hur man går vidare efter att man har mist den man älskar. Hon sa det att barnen har gjort mycket, hon var ju tvungen att orka för deras skull.

Hon var sjukskriven i 6 månader, och sedan valde hon själv att gå ut och göra nåt istället för att bara sitta hemma och grubbla.
Han hade tydligen skrivit över en del av sin livförsäkring på henne (dom var inte gifta) och tur var väl det annars skulle hon ha fått det tuft.

N oroar sig ibland över det, om något skulle hända honom och han är orolig över att vi inte ska klara oss. Jag försöker förklara för honom att skulle en sådan tragedi ske så hittar man alltid en väg. Men han vill ändå leva med den vetenskapen om att händer något (gud förbjude) så ska vi kunna klara oss, just därför ligger det ett papper här hemma som säkrar att jag och lilltjejen klarar oss. Det känns tryggt, och för mig känns det som en enorm kärleksförklaring att han ens övervägt det.
Men man ska väl inte tänka så, men jag kan inte låta bli eftersom att jag upplevt det så nära när min syster miste sin sambo och hennes två barn blev faderlösa.

Nä, nu ska jag försöka sova.
Imorgon ska vi på BVC och väga och mäta, efter det tänkte jag ringa mormor och höra om hon ville ha lite besök, och efter det ska jag iväg och handla en "tackförhjälpenpresent" och en grattisblomma. Mormor vill säkert följa med om hon orkar, men tänkte ringa henne imorgon för att se om hon ens har tid.

Gonatt...

Tack som fan!!

 

Emma Viklund

5 juli 2010 08:01

Jobbigt att mista den man älskar, speciellt om man har delat mycket minnen tillsammans (både bra & dåliga) och dessutom har barn ihop! :/ usch...

Sv: Ja, jag vet att man inte alltid kan se, så var det för brorsan med då dom ville veta på första, båda ggr fick dom ej se, men men nästa barn så blottade han helt :) Hihi... Förvånar mig inte om vår bebis gömmer så mycket h*n bara kan bara för att vi inte ska se! :p Skulle vara såååå typiskt. Ja, många sa att jag skulle få en tjej med, att dom var helt säkra på det osv, men jag slutade aldrig tro på min mammakänsla att det var en son :)

http://mammatillviggo.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att jag ibland gnäller på människor som byter blogg hela tiden, men jag är så jävla less på att inte kunna blogga från mobilen på ett enkelt sätt. Därav bloggtorkan då jag sällan sitter vid datorn utan surfar en hel del från mobilen, dessutom...

Jag gruvar mig lite för abstinensen, sockerabstinensen alltså. När jag började med LCHF var den hemsk, två veckor med extrem huvudvärk och trötthet. Sen när jag åt vanligt ett tag och sen började om med LCHF hade jag ingen abstinens alls. Nu har jag ...

Mamma och Pappa tog lilltjejen på en promenad idag, tanken var att jag skulle göra lite nytta här hemma. Får jag nånting gjort? inte ett jävla skit.Efter att ha somnat halv tre i natt, och sen vaknat av lilltjejens hostningar är jag lite trött idag. ...

Nu var det några dagar sen igen, jag är fortfarande helt matt och slutkörd (känns det som i alla fall) Stormen snuvade mig på min sovmorgon eftersom att N blev utringd för att röja väg. Han fick börja med att röja vägen från oss då två träd vält ner....